"A New World is dawning" -- Ett väckelsemöte med Legrain i Almedalen

Fores-seminarium i Almedalen, med Philippe Legrain, Tobias Billström och Maria Ferm. Moderator Tove Lifvendahl.

OBS: Strök text nedan, då jag trodde detta videoklipp var från årets Almedalen, men det är från förra årets Fores-seminarium med Legrain. Reflektioner under klippet dock relevanta oberoende av detta.
Har efter Fores seminarium med Philippe Legrain sett positiva kommentarer från de som var där men annars inte brukar vara positiva till storleken på vår invandring (exempelvis folkpartisten Erik Svansbo).

Legrain är uttalat för fri invandring, så befarar att seminarierna skadat motståndet mot Sveriges mycket stora invandring. Fores kopplade till centerpartiet där väl både moderparti och ungdomsförbund uttalat sig för fri invandring.

Jag förstår om kritiker mot stor invandring i liberala vänners närvaro kan s a s falla för den sorts väckelsemöte ett seminarium i Almedalen är. Hoppas dock att eventuell omvändelse är tillfällig. ;) Perspektivet som en samstämmig panel och moderator hade saknar inte värde i debatten, men här fanns bara det och tvivelaktiga argument förekom.

Legrain tycks, likt Johan Norberg och Fredrik Segerfeldt, anse att invandring från outvecklade fattiga länder till väst leder till ekonomisk vinst.

(Bloggpostrubrikens radikala citat, "A New World is dawning", sägs av Legrain 11:02 in i videoklippet.)

Några citat från och reflektioner på seminariet:

2:30

Philippe Legrain:

"We're in a very dangerous moment in the debate about immigration in Europe."

Skulle snarare säga att vi kan vara i ett farligt läge beträffande högerextremism och att den radikalitet och brist på tvåvägskommunikation fri invandrings-förespråkare ofta har, liksom risker för europeisk ekonomi, utgör problem.

Legrain räknar sen upp partier han menar är farliga, där gemensam nämnare tycks vara att önska lägre invandring. Han blandar högerextrema partier med i det närmaste liberal-konservativa partier.

"...populist parties are sucessful [...] Marine Le Pen [...] Geert Wilders [...] UK Independent Party [...] True Finns [...] Golden Dawn [...] Jobbik [...] and of course the Sweden Democrats here."

Noterar att det nickas i publiken och att ingen där vare sig nu eller senare ifrågasätter denna mix av demoniserade partier.

"And opposition to immigration, should I say a hatred at immigrants, is one of their defining features. What's even worse..."

...fortsätter Legrain, och något han menar är än värre är att mainstream-politiker tycks ta intryck av kritiken mot stor invandring, men även fria debattörer, som Thilo Sarrazin, får utrymme i debatten. Vill inte Legrain ha åsiktsfrihet?

"...a few years ago you saw the British Prime Minister Gordon Brown, calling for British jobs for British workers, which was a slogan for the National Front in the 1970s."

Att koppla Gordon Brown till högerextremism på grund av en mening högerextrema hade som slogan för 30-40 år sedan förefaller rätt magstarkt. (Är väl en retorik som Legrains frände Johan Norberg skulle ha kunnat använt.)

05:00

"...the important lesson here, for Sweden and for other countries, [...] is that mainstream politicians who seek the support of anti-immigrant populists, either through their action, or through agreements, are selling their souls to the Devil. And this Faust impact has a terrible price, because it legitimizes extreme anti-immigrant views. And it emboldens populist politicians to demand even tighter control."

Legrain anser alltså att det är oacceptabelt om politiker är för något ett parti för lägre invandring är för.

Vidare:

"...the problem that this populism reflects, is that imimgration debate is also [...] dominated by emotions instead of rational arguments. Study after study shows..."

Hänvisningen till "studie efter studie" rör att invandringen ekonomiskt skulle gå med vinst. Det är dock ett auktoritärt argument, såsom hänvisning till någon slags konsensus. På liknande vis finns i klimatdebatten argument att de som inte tror på så stor temperaturhöjning som datormodeller förutspår är förnekare, med tanke på mängden studier och konsensus. Men vetenskaplig sanning är inte konsensus och hänvisning till sån är att förenkla det osäkra. Vetenskap osäker enligt begreppets definition. Att konsensus föreligger är alltså ett ickesvar på sakargument. Beträffande vinst av migration, som Legrain med orden "studie efter studie" menar är vetenskapligt säkerställd, finns splittring i forskarvärlden, liksom avståndtagande till ekonomer Johan Norberg hänvisat till (exempelvis Michael Clemens).

Argument bör bemötas i sak. Med auktoritetsargument avstår man från att bemöta kritik såsom den formuleras. (Lästips är debatten mellan å ena sidan Johan Norrberg och Fredrik Segerfeldt och å den andra Tino Sanandaji, i januari-februari 2013.)

11:00

Legrain påstår att Kanada och Europa slåss om de människor som tidigare slog sig ned i USA. Legrain får ingen motfråga. Att i Sverige minst hälften av ca 50 000 nettoinvandrare är från mindre utvecklade länder (ca 30 000 från länder med muslimsk majoritet) nämns inte av moderator eller publik. USA har även reglerat sin invandring hårdare än vi, så argumentet faller redan där. Europa och Kanada slåss inte om våra lågutbildade invandrare.

Legrains gör vidare vinst av invandring till argument för att Europas ekonomiska framtid hänger på större invandring.

19:20

Maria Ferm:

"It is impossible to stop migration."

Påståendet en sats i retorik Ferm använder; har inte med verkligheten att göra. Alla kan exempelvis inte flytta till USA. Alltså kan USA stoppa migration. Det gäller så gott som alla nationer.

Ferms argument är att då migration ej kan stoppas har vi att anpassa oss till den -- implicit fri sådan -- som verklighet; "cling to reality". Ferms retorik onekligen skarp.

21:00

Ferm menar att medgivande av förslag från "xenophobic parties" gör att de lägger än mer radikala förslag i en "vicious circle" eller "snowball effect". Det menade även Legrain, tidigare i seminariet (ca 5:20). Stämmer det? Borde finnas andra möjliga scenarios. Dels kan stödet för partier som vill inskränka rätten att invandra minska när andra partier möter ett missnöje med för generösa regler. Vidare, skulle till invandring kritiska partier radikaliseras torde det snarare innebära att de tappar stöd och inflytande.

Partiers möjlighet att välja stramare politik är demokratiskt viktig. Legrains och Ferms utsagor om vad som händer om de gör det är alarmistiska och försök att begränsa vad politiker kan besluta om.

28:00

Legrain säger att man ska ha en öppnare debatt om invandring om anledningen till att folk röstar på partier som önskar lägre invandring är att de upplever att de inte lyssnas på. Öppen debatt villkoras alltså att den får effekten att färre röstar på partier som vill minska invandringen. En riktig utgångspunkt för öppen debatt?

37:30

Lifvendahl frågar Legrain om någon reaktion på hans bok överraskat honom. Istället för svar på det nämner han bl a att debatten i Sverige är mer liberal än i andra länder. Antar han är positivt överraskad av brist på mothugg.

48:00

Billström talar om fler äldre och låg nativitet och vad man gör när gapet blir ohållbart. Finner synen på invandrare, människor som migrerar, som nationalekonomisk regulator kompenserande barnafödande lite cynisk, och även här finns alarmism.

52:20

Legrain nämner att man enligt internationell MR-konvention har rätt att lämna ett land, men inte rätt att komma in i ett annat, vilket han menar är absurt.

Well, länder kontrollerar land. Legrain tycks inte förstå att även folkrätt och länders rätt att (av)styra migration finns. Han propagerar för ett globalt gränslöst samhälle, men jag undrar om han kan svara på vem som har makten i det? (I ett sammanhang som detta behöver han knappast oroa sig för att den frågan ställs.)

[Editerat: Borttagen felaktigt skildrad sista punkt.]

Martin Willett: The Hidden Agenda Behind Gay Marriage

Martin Willett, ateist och konservativ med kanske utmanande tankar. Eller?



(Willetts texter rör ofta religion vs. ateism samt invandring. Har tidigare postat Diversity: who needs it? och Wakey Wakey. Förstår ej vad texter om "ras" tjänar till, men avser ärlighet. I de om invandring understryks att endast kultur är relevant.)


Media: SR DN DN SvD

Bra av Richard Bernstein (1994): "Multiculturalism & Diversity"

Fick syn på klippet nedan, från 1994 med New York Times-journalisten Richard Bernstein.

Han säger sig här tillhöra en medborgarrätts-vänster, som växte fram på 60-talet, vilken han nämner kontrasterade mot en äldre mer auktoritär vänster. Men hans tes här är att en nyare vänster, vilken han har invändningar mot, systematiserat och byråkratiserat moral och omoral. (ser nog alltmer själv detta som ett centralt problem.)



Bernstein menar att den starka nya moralismen inte kommer att minska det förtryck som man vill åt.

En tanke: Är problemet här att vad som är omoral vidgas i diverse tankekonstruktioner? Ett mer konkret exempel, Nogger Black som rasism. Kanske att de i ursprungsbefolkning med synpunkter på hur invandring berör dem, alternativt de som antyder tvivelaktiga flyktingskäl med möjliga ekonomiska motiv, ses som rasister? (Anser det dock fel att bl a bryta internationella konventioner.)

En annan tanke: Är nog viktigt att doktrinär politisk moral utmanas, men att man distanserar sig från (höger)extremism och motiverar ståndpunkt moraliskt och sakligt. Att säga ifrån, om så bara som motmedel mot tendensen till moraliserande politiskt klimat. Innebär såklart att man tar personliga risker.

Uppdatering. Fann här hela intervjun med transkript. Intervju-programmet var The Open Mind med Richard Heffner där denna intervju, On Being Politically Correct, sändes 13 oktober 1994.

I detta videoklipp:

BERNSTEIN: [...] the culture of victimization that I think underlies the whole movement of multiculturalism and I try to describe in a lot of different ways in the book. That is, one of the, and there’s a chapter, “The Search for Sin”, if you remember, where I talk about the exaggeration of racism and attendant –isms like sexism and heterosexism and lookism and ageism and all kinds of –isms that have been invented in order to demonstrate how evil American life it, and also to give jobs to the people who are staffing, you know, the army of bureaucrats that are fighting against these evils. In fact, there are a lot of people like Anna Quindlen who don’t seem to take, who don’t seem to feel alarmed by that. I don’t know why she doesn’t feel alarmed. I find it a little bit strange that there’s an unrecognition of the fact that we’ve gone through an incredible revolution in this country in the last 25, 30,40 years on the subjects of sexual equality and racial justice. And, you know, you listen to some of the multiculturalists, you would think that we’re still in the 1950s and that nothing has happened.

HEFFNER: But that’s a theme that runs through your book: “If you listen to them, you’d think nothing has happened”. Aren’t you sympathetic at all to those people who feel that not enough ahs happened?

BERNSTEIN: I am sympathetic. I’m not…This is a hard subject to address because it’s so easy to be misunderstood. You know, Harold Bloom, in his new book, has talked about feeling that we live in an occupied country, and, you know, you have to be very careful about what you say, and a little bit apologetic about what you say, because you’re afraid that you might offend the occupiers, the moral occupiers. And the moral occupiers are very ready to jump up and say, “Well, you know, you’re unsympathetic to the strivings towards equality of minorities and women. You have nostalgia for the good old days when the White males reigned supreme”. Although I must say that White males from my particular background certainly didn’t reign supreme, and I’m not exactly a member of the privileged class. So that…of course, I’m sympathetic. On an individual basis, I’m just as angry about discrimination and prejudice and inequalities as any other person that walks the globe. But I don’t think that it helps the cause of equality to throw around the use of the word “racism” promiscuously, or to confuse a lot of other, kind of, everyday problems of life with a sine that’s equal to racism. You know, there’s a tremendous, sort of, active conflation taking place where racism, which is a unique evil in American history, becomes the model for heterosexism, or even sexism, whatever you might want to say about the inequalities of women. I think I have a line in the book something to the effect that it’s true that both Blacks and women have been oppressed in America, but Blacks were oppressed by being hung from trees, and women were oppressed by being put on pedestals. And it’s not the same thing.

[...]

HEFFNER: [...] in terms of what appears in textbooks, in terms of images in the media, we’re dealing with people who are, to a large extent, invisible or totally discriminated against, whether you’re talking about minorities who are Hispanic or Black, or women, and you say being condemned to, being put on a pedestal wasn’t exactly to be equated with being hanged. You’re right. But these people, these groups, individual, individual members have that feeling of having been left out. And don’t you have to be more sympathetic with them rather than attack the results of their feeling? Don’t you have to deal with what Anna Quindlen said about “familiarity breeding content” if they find themselves on reading lists, if they find themselves elevated in a away that perhaps reason and logic wouldn’t elevate them, doesn’t that lead to an acceptance of our society as not one of victims but rather one of basically equals?

BERNSTEIN: Well, but when you say, first of all, “they”, the oppressed, are on reading lists.

HEFFNER: What, people who feel oppressed?

BERNSTEIN: Well, again, you put me in a difficult spot with a question like that. There’s a little bit of a kind of, you know, “When did you stop beating your wife” aspect to that. Because I don’t want to deny that there are people who are disadvantaged. I’m not sure that I like the use of the word “oppression”. People are disadvantaged. They’re disadvantaged by background, they’re disadvantaged by history, they’re disadvantaged by present circumstance, and they’re disadvantaged by discrimination.

HEFFNER: It’s the latter group, that last group that we’re talking about.

BERNSTEIN: Okay. But, okay, then nonetheless, how do you characterize the society? Do you characterize the society as a place where discrimination, racism, and prejudice are the inherent characteristics? Or do you characterize it as a country that has fought a historically unprecedented battle, and a battle that has had some success, against prejudice, discrimination, and racism? And, you know, so that if you accept the…I believe that we should pursue the values of the Civil Rights Movement, that we should continue to fight against real discrimination and real oppression, and that we should distinguish between what is real oppression and what is a kind of manufactured sort of rage that’s aimed at gaining bureaucratic advantage. It doesn’t help in the fight against discrimination and oppression to, I don’t know, to put writers on reading lists because of their racial or sexual representativeness rather than because of their quality. And I don’t think that we should buy the argument that this is in some way redressing the history of oppression.

HEFFNER: Why do you say “manufactured rage”?

BERNSTEIN: Because I think if, and again, if, you know, you read some of the anecdotes, some of the stories that I tell, I think that that accusation, especially the racism and sexism accusations, are used really kind of cynically by a multicultural bureaucracy to press for with a radical political agenda. And that there’s a climate, especially on the campuses – and the press, I think, is complicit in this by not being skeptical enough about some of these claims – there’s a climate on the campuses and elsewhere in life of a sort of exaggerated aggrievement. So, you know, that justifies the creation of these, you know, armies of judicial officers and campus prosecutors who are going to maintain the speech codes and the behavior codes which, in the name of fighting against oppression, actually pose a threat to the First Amendment and to genuine discourse and free debate in American life.

[...]

BERNSTEIN: seems to me that there are certain icons of the movies that have changed from the fifties until now that really reflect the change in the sensibility of the inhabitants of the elite institutions. So you’ve got the space invader, for example, once a symbol of all that was evil in American life or in life, a symbol, you know, that the other was a menacing creature, usually technologically superior and superior also in its ruthlessness. And from there you do to a kind of an E.T. character. E.T. is really a kind of science fiction version of the Jesus Christ story. So that the other, the space invader, becomes the symbol of all that is good and virtuous in the universe, and we, the earthlings, are foolish, stupid. And I think that that really is a reflection of a, kind of a, what Nietzsche might call a transvaluation of values that took place in the 1960s, when a lot of people grew up during that period, came of political age during that period, began to think of the United States as a place where the inequity outweighed the virtue. And I think that some of the zealousness involved in what the advocates of multiculturalism think is the struggle for equality is reflected in that underlying transvaluation of values, or a very different way of looking at the country.

[...]

BERNSTEIN: I see some signs that things might be changing a little bit and that some of that tendency of Americans to take the normal abrasions of life as criminal offenses that need to be prosecuted by a whole army of bureaucratic prosecutors, I see some of that ebbing a little bit. And I think that the key to it is just not to be intimidated. In other words, not to behave like we’re in an occupied country. [...]

[...]

BERNSTEIN: [...] I’m getting bashed a little bit by the left, which is a little sad for me, because I think of myself as on the left, actually. The good left, you know, the…

HEFFNER: The old left.

BERNSTEIN: Not the old left. I mean, you know, the democratic left of liberal principles that believed in Martin Luther King…

HEFFNER: That’s the old left.

BERNSTEIN: Well, when we were the new left in the Sixties, we thought the old left was, you know, sort of, Gus Hall and the American Communist Party.

HEFFNER: Right.

BERNSTEIN: The new left was Martin Luther King’s, you know, amazing statement in Washington in 1963 that, you know, “I dream of the day when my children will be judged not by the color of their skin but by the content of their characters”. And I think that what multiculturalism is doing is pushing us to judge people by, again, by the color of their skin, and not as self-fashioning individuals. [...]

[...]

BERNSTEIN: [...] the way to fight the battle is not to be apologetic about good, old-fashioned liberal values, and not to be intimidated by the bearers of this new orthodoxy who will accuse you, not just of being wrong, but of being evil [...]

Länkar 11-22 februari

Twittrade intressanta länkar den senaste tiden.

- "Hatets vår", om negativ utveckling i arabvärlden, av Jackie Jakubowski i Expressen.

- It is time to banish wishful thinking about Islamism av Ayaan Hirsi Ali i Financial Times. Enkelt att registrera gratis konto! Inledande resp avslutande stycke:

"A year ago many western commentators were celebrating an Arab spring. The internet generation personified by Wael Ghonim, the Google marketing executive, would take over power from military dictators and absolute monarchs in democratic elections. Those of us who warned that political Islam would be the principal beneficiary of elections in north Africa and the Middle East were dismissed as scaremongers.

[...]

The transition from closed to open societies will be slow and painful for the Arab-Muslim world. Given that, it would be better for the west to invest in the future by offering more support to the secular groups that brought about this revolution. Cairo is not Ankara post-Ataturk, much less Bonn post-Adenauer. It is time to abandon the overconfident assumption that there is a moderate mainstream in the Arab world."

- 'Stop being so damn respectful' say free speech supporters in London. Sekulära protesterade i London, rapporterar wikinews.org.

- Bangladesh: JeI activists vandalise Hindu temples. Hinduiska tempel i Bangladesh vandaliserade. Jamaat-e-Islami och studentgruppen Islami Chhatra Shibir tros ligga bakom.

- "Mardrömmar av antidemokratiska normer vilka betraktas som exotiska inslag" bloggar Bahareh Andersson.

- Left’s moral superiority fails intelligence test. Brendan O’Neill om hur vänstern plockat fram ett gammalt fascistiskt totalitärt argument.

- The Saudis Will Want the Bomb, Too, av Michael J. Totten. Inte så uppmuntrande framtidsutsikter.

- The Snow Revolution’s Orange Shadow. Anders Åslund resonerar kring den ryska oppositionens arbete.

- Insamling till etiopisk jihad i Sundbyberg, av Per Gudmundson.

- Vänstern måste rannsaka sig själv. Bo Rothsten tar bladet från munnen om, ungefääär, att det inte räcker att vänstern ropar "rasist" vem som än tar upp värderingsfrågor när fundamentalistisk religion utmanar vårt samhälles normer. (PJ Anders Linder kommenterade debatten i Ekande tomhet om integrationen till vänster.)

- How the West Is Fanning Islamic Extremism. Läsvärd artikel från FreedomFaith.org, tar upp ljumma reaktioner i väst efter att en saudisk twittrare tvingades i exil.

- Liberals are not moral relativists. Läsvärda intellektuella resonemang av historieprofessor Piotr Napierala. Artikelns slutrader:

"What now will liberals do in face of sharia law? Will they "liberally” (in the pacifist, non-intervening understanding of Spencer) comply to islamist propaganda, or illiberally stand up for liberalism. We’ll see."

- Maria Sveland, din tolerans ger högerextremisterna spelrum, av Bahareh Andersson.

- Equality activists, not Christians, are imposing their beliefs on others – whatever Trevor Philips says. Läsvärda tankar av Ed West.

- Minns Merit Wager genom ta vid efter henne. Jan Sjunnesson om Merit Wager som nu slutar att ta upp temat migration. Tips: Marits bok!


Relaterat i media: DN SvD GP
Andra bloggar om: samhälle, ekonomi, skola, media, kultur, islam, atomvapen, Bangladesh, Egypten, Storbritannien, Saudiarabien, Israel, Etiopien

Senaste tweets

Lade mina tweets i menyn, men då där även finns mindre intressanta replikskiften bland intressanta länkar bloggar jag senaste "länk-tweets"...

Holmqwist om LSU:s argument för att porta SDU:

Det går framåt för Sverige!: http://t.co/R3SkPYz

(Sen dissade SDU:s ordförande LSU så hårt att han kan förmodas vara glad över att att slippa vara med. Får nästan förmodas om de inte överklagar, men ändå använda det, som annat, i beskrivningen av SD/SDU som offer.)


Walid Shoebat om besvärande kopplingar mellan Muslimska brödraskapet och Anthony Weiners fru:

Weiner’s Wife has Brotherhood Connections: "strains credulity to assume [she and Mrs.Clinton] is unaware of those..." http://t.co/aqJ3L7f

Träffsäker replik (på Norbergs orerande):

Thomas Idergards koncisa svar på Johan Norberg senaste rallarsvingar http://t.co/8rEhg2U

Merit Wager, RT:

Bara i Sverige: Polisen ber om ursäkt för att den sagt sanningen! Jag vet inget annat land på jorden där det skulle ske. http://t.co/OubA0Rq

Klimat:

Apropå vad PhD Greg Laden skrev häromdagen på scienceblogs.com:

Alarmist: No warming. "Global warming" make oceans acid = less oxyg. A denier "is intent on killing your grandchildren" http://t.co/Z0rmWIY

Obligatorisk "domedagsutbildning" på amerikanska gymnasier?

"Environmental Literacy" required in Maryland high schools, and a short comment by Myron Ebell youtube.com/watch?v=wC0qnqkPlRQ

Om detta handlar förresten denna artikel.

Ämnesrelaterat i media: SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 SvD5 DN1 DN2 DN3 GP SkD HD SVT Dagen BLT AB
Andra bloggar om: samhälle, politik, demokrati, klimat, USA, skola

P1: Om fördomar och inhuman folkhemsideologi

Av Johanna Langhorst producerade första avsnittet av P1:s programserie Smuts:



Mycket sorgliga fenomen tas upp, såsom steriliseringspolitik och lobotomi. Några uppgifter om Lubbe Nordström fann jag intressanta. Fördomar mot bl a romer vet vi funnits och finns, t ex i länge SD-samarbetande bloggen Politiskt Inkorrekt (nu stödd av SD-riksdagsman Kent Ekeroth) som i jämn ström kör inlägg om "zigenares" brott men även beskriver romer som "förtärande grässhoppssvärm"!

(Sannolikt kommer nu att nämnas ut att Johanna Langhorst för en tid sedan medgav att hennes familj flyttade från Tensta på grund av kriminalitet men sedan gjorde ett radioprogram om att förorter är offer för demoniserande ryktesspridning. Hon var ändå öppen om sin situation som inte direkt motsade programmets tes.)


Ämnesrelaterat i media: SVT Dagen
Andra bloggar om: samhälle, historia, rasism, romer, zigenare, sverigedemokraterna

Förordar minskad skolbudget...

...gör en besökare av en lärardemostration i Los Angeles i denna intressanta text ...med många bilder.



HT: ibloga

Relaterat i media: SvD1 SvD2 SvD3
Andra bloggar om: samhälle, socialism, skola, lärare, aktivism, utbildning, USA, Kalifornien

Pamela Geller på PJTV

En bra intervju med Pamela Geller här



Relaterat i media: SvD
Andra bloggar om: samhälle, politisk ideologi, feminism, ideologi, individualism, liberala, konservativa, USA

Om preferenser för religion och ekonomi...

Adam Cwejman bloggade intressant data om dels religion och inkomst (hur stämmer det med Gnosjö?) och dels preferenser för marknadsekonomi i ett antal länder.

Andra bloggar om: samhälle, ekonomi, religion

En konservativ blir kristdemokrat

Jag har aldrig varit kristdemokrat, bl a då jag anser att deras åsikter ofta saknat ideologisk förankring. Möjligen kan de bättra sig och bli intressanta som ett konservativt alternativ. Därför nämner jag ett blogginlägg av Robert Tadjer där han kommer ut som kristdemokrat.

I en bra men stundtals snudd på högtravande text menar Tadjer att kristdemokraterna måste våga kalla sig konservativa; socialkonservativa. Inlägg och länkar vittnar om kraft i kristdemokratin. Ett kort säkert orättvist axplock ur den intressanta artikeln:

Kanske något klyschigt:

"Allt löses inte med ideologi, men politiken följer inte heller naturvetenskapens lagar. En god politiker visar handlingskraft och ledarskap, som bottnar i en realistisk verklighetsuppfattning."

Jag förstår nog orden och gillar faktiskt formuleringen, men i aktuellt sammanhang -- finanskrisen -- blir de för allmängiltiga och svepande.

Vidare en oblyg men kanske logisk flirt:

"Moderaternas vänstersväng är reell. [...] ...dagens Moderater vänster om Center- och Folkpartiet i ett flertal frågor.

Många gammalmoderata kärnväljare har varit lojala mot partiet men de bör kika på Kristdemokraterna. Alliansen har behövt vara enad för att mota bort Socialdemokratin som hade kunnat göra ännu mer skada. Anders Björck (M) har angripit de Nya Moderaterna med att säga att högerflanket har öppnats upp. Det är där Kristdemokraterna har sin möjlighet. Anders Björck borde gå med i Kristdemokraterna."

Följande prognos inte olik min, även om jag inte siffermässigt är så optimistisk:

"Med valet av ny partiledare, gråsossen Håkan Juholt, kan man vara säker att partiet kommer att ligga runt 20 % valet 2014, och troligtvis ännu lägre 2018. Socialdemokraterna har helt enkelt inte funnit lösningar till vardagens problem."

Vidare:

"Kristdemokraterna behöver flytta fram sina positioner och man måste göra klart för medborgarna att man är ett icke-konfessionellt parti. Det är en sak att blanda politik och religion, och en annan att respektera att västerländsk civilisation har sin värdegrund i humanismen, där Kristendomen självklart ingår. Kristdemokraterna måste våga kalla sig för konservativa."

Sist nämner Tadjer några exempel frågor han anser att kristdemokraterna borde fundera på att driva.

Slopandet av LAS, en sammanföring av arbetslinjen och integrationspolitiken, upprustning av miljonprogramsområdena, möjligheten till sambeskattning för makar, avskaffandet av fastighetsskatten, värnskatten och TV-avgiften, fler patrullerande lokalpoliser, att brottsoffrens behov sätts i centrum och förhållandevis hårda straff för personbrott och speciellt kännbara för vålds – och sexualbrott, utformandet av en borgerlig jämställdhetspolitik och stöd för kvinnor internationellt genom bekämpandet av mödradödlighet, ett stärkt försvar skilt från internationella insatser, ordning och reda i skolan men ej en förlegad katederskola utan fokus på livslångt lärande och individuella behov anpassat till dagens samhälle, driva avskaffandet av Riksdagens kvittningssystem och vitaliseringen av demokratin genom slopandet av spärren i personval, samt avdragsrätt på donationer till ideella organisationer.

Beträffande invandringspolitik nämner Tadjer endast en "sammanföring av arbetslinjen och integrationspolitiken", men en politik som inte även analyserar frågan ur ett kulturellt perspektiv anser jag har en otillräcklig approach. Det perspektivet är ju även minst sagt konservativt! Ett alternativ till SD behövs där.

Jag ser gärna kristdemokraterna som konservativ röst i det politiska landskapet efter blockpolitiken mellan vänstern och borgerliga, men är det inte en herkulesuppgift att få partiets väljarbas att anamma konservatism?

Relaterat i Twingly-media: SvD, DN
Andra bloggar om: politik, samhälle, socialdemokraterna, Kristdemokraterna, konservatism

Ed West: Inte fördom eller rasism att misstro arabers förmåga till demokrati

Översatte Ed Wests senaste inlägg i Telegraph:

David Cameron har angripit synsättet att länder i Mellanöstern "can’t do democracy" eller att de behöver "highly controlling" regimer för att upprätthålla stabilitet.

I ett tal i Kuwaits parlament avvisade premiärministern tanken på att arabiska eller muslimska länder inte klarar av fria och rättvisa val, och sa: "För mig är det en fördom gränsande mot rasism."

Det är ett underligt påstående. Ordboken beskriver "fördom" som:

a. En ogynnsam bedömning eller åsikt bildad på förhand eller utan kunskap eller undersökande av fakta.

b. En förutfattad mening eller idé.

Inget arabland har nånsin skapat demokrati, eller åtminstone ingen varaktig demokrati; inget av arabförbundets 22 medlemsländer klassificeras som "fritt" och alla brister vad pressfrihet och andra indikatorer beträffar. I själva verket finns bara ett arabiskspråkigt land i världen med fria val, fri press och där arabiska medborgare är fria, och det är Israel. Så att tro att arabländer "can’t do democracy" är ingen bedömning "utan kunskap om eller undersökande av fakta", tvärtom.

Det är inte heller rasistisk att konstatera att det finns klara skillnader mellan arabiska och europeiska länder som innebär ett hinder för demokrati i de förra. Den stora skillnaden är att arabländer inte är "nationer" enligt vårt sätt att se det.

Den utmärkte filosofen undersökande nationalstaten, Roger Scruton, har ofta skrivit om vikten av det förra synsättet framför det andra. Bland annat har han påpekat:

"Demokrati innefattar förmågan att dela regerande med människor som man är djupt oense med, inräknat människor av annan tro. Detta är bara möjligt där regeringar är sekulära och, inte dess mindre, där människor vördar regerande som uttryck för en gemensam nationell identitet.

Ett samhälle av medborgare är ett samhälle i vilket främlingar kan litar på varandra, eftersom alla är bundna till en gemensam uppsättning regler... det innebär att tillit kan växa mellan främlingar, och inte beror på släktband, stamlojalitet eller utdelade eller förtjänade förmåner."

För Scruton, är nationalstaten ett "samhälle av främlingar", mot vilket han jämför världen av stammar, citerande araben som säger: "Jag och min bror mot min kusin, jag och min kusin mot världen."

Utan ett samhälle av främlingar krossas rättsstaten av godtyckligt regerande och korruption och mygel blir norm. Presidenterna Mubarak och Ali var storskaliga tjuvar och regerade över system med utbredd korruption; i Tunisien startade revolutionen för att en 26-årig handlare vägrat betala obligatorisk avgift till en lokalmyndighet. Så om Cameron tar sig en titt på korruptionsindex hade han knappast varit försiktigt optimistisk om arabvärldens utsikter.

I Europa tog dessa samhällen av främlingar århundraden att bygga och växte långsamt och organiskt runt en suverän härskare. Och i förnationella samhällen ledde störtande av en härskare sällan -- faktiskt aldrig -- till demokrati av europeiskt snitt, inte minst då de tyranner som ersatte dem hade sin lojalitet mot sin stam eller klan. I kontrast mot detta är en monark en enande person som binds av ett mystiskt och evigt förhållande till sitt folk. De minst korrupta arabländerna -- Qatar, Förenade Arabemiraten, Oman, Jordanien, Saudiarabien och Kuwait -- är alla monarkier; de mest korrupta -- Somalia, Irak, Sudan, Jemen, Libyen, Libanon, Syrien, Algeriet och Egypten -- är alla republiker.

Demokrati växer kanske fram i Mellanöstern -- ingen vet -- men det är ingen "fördom" att påpeka att jordmån är svag. Bäst möjlighet finns antagligen i konservativa konstitutionella monarkier som Jordanien, under en medkännande och human regent som kung Abdullah, snarare än i republiker byggda på enbart tanklös optimism.

Ironin är såklart att medan araber behöver nationalstater tycks våra styrande avse att förstöra dem, men om det en annan dag.

-
Kommer här att länka Ed Wests uppföljande artikel när den väl dyker upp...


Relaterat i media: BLT BLT2 BLT3 AB SvD SvD2 SvD3 SVT SVT2 SVT3 SVT4 SVT5 ST ST2 HD HD2 HD3 HD4 GP GP2 GP3 DN DN2 DN3 DN4 LTÖ EK EK2 SkD Dag Dag2 Dag3 Exp VG VG2
Andra bloggar om: samhälle, politik, statsvetenskap, nationer, religion, demokrati, Mellanöstern, arabvärlden

Kurtz menar Obama är radikal och socialist

Peter Robinson intervjuar Hudson-institutets Stanley Kurtz, som granskat Obamas förflutna och i höstas släppte boken Radical-in-Chief: Barack Obama and the Untold Story of American Socialism.

Del 1 av 5:


Del 2 av 5:


Del 3 av 5:


Del 4 av 5:


Del 5 av 5:



(Har skummat ett par böcker på temat; finns av Andrew C. McCarthy, Pamela Geller och Robert Spencer, Dinesh D’Souza samt Aaron Klein. Beträffande USA:s ekonomi finns Daniel Hannans The New Road to Serfdom: A Letter of Warning to America.)

Andra bloggar om: samhälle, politik, ekonomisk politik, ideologi, socialism, USA, Barack Obama

Paul Berman om Tariq Ramadan

Författaren Paul Berman talar om Tariq Ramadan utifrån sin senaste bok The Flight of the Intellectuals.

Även hans bok Terror and Liberalism, även översatt till svenska, är läsvärd.




Tariq Ramadan togs även upp i intervjun med Robert Spencer en bit ned i denna post, där även Caroline Fourests analys nämns.

Andra bloggar om: samhälle, islamism, Europa, Mellanöstern, Tariq Ramadan, religion

Nick Cohen -- kritisk mot vänstern

Stötte på detta Little Atoms-avsnitt från 2009, där journalisten Nick Cohen talar om temat i sin bok Waiting For The Etonians: Reports from the Sickbed of Liberal England.

Cohen menar att vänstern inte längre försvarar friheten gentemot dagens fascism, radikal islam, och nämner deras hållning gentemot Ayaan Hirsi Ali.




(Via BritishNeoCon)


Uppdatering: Per Gudmundson påpekade igår att socialdemokratiska kristna Broderskapsrörelsen i ett manifest för muslimska socialdemokrater strukit att de med avvikande sexuell läggning har lika värde. Gudmundsons anser detta är paternalistiskt omyndigförklarande av muslimer. Frågan är om de inte fått signaler så att de inget annat vågar... (ht: Stefan Karlsson) (Noterades i kommentar här redan i juni.)

Andra bloggar om: samhälle, politik, yttrandefrihet, ideologi, ideologi, ekonomi, radikal islam, liberalism, Storbritannien

Liberaler och vänstern verklighetsförnekare

Kommenterade ungefär följande på bloggen AtlasShrugs:

"daniel said: "homicide bomber? there was no homicide. he was literally a suicide bomber."

Man, get real! (Oh, nothing can make already spupid ppl to become sane. Shouldn't waste my time.)

This, and the bomb, wasn't an attempted suicide, but an attempted homicide. The experts say between 10 and 100 people should have died from the bomb if it hasn't failed. You know this if you read ANY news, but also from being a rational thinking human being analyzing what happened.

Most Swedes are brainwashed to deny and not talk truthfully on e g Muslim terror attacks. Maybe you deny this as a Muslim attack, and claim it was an act of a mentally ill man, as many liberals and leftists do.

Swedish liberals and leftists will by lies on the character of Muslim culture and ideology ensure immigration that, due to demographers, turn Sweden into 25 percent Muslim 2050. Then half of the young population in cities are Muslim, 1/3 of them pro radical sharia."

...samt:

"If Sweden 2050 has 25 percent Muslims, then at least half of the young population of cities is Muslim -- but at which point increased emigration of native Swedes (white flight) sets in, no one knows. 2025, 2040, 2055?"

Fick sen se Mattias Svensson twittra:

"Tycker det är viktigt nu att vi inte drar alla naprapater över en kam. Men någon får gärna markera sitt avstånd mot terrorn."

Svarade:

"Ja, vi vet ju att inte alla naprapater är terrorister men att mer än 9 av 10 terrorister är naprapater..."

Notera att jag inte drar alla muslimer över en kam. Men vi måste se och få säga vad detta var. Vi måste förstå värderingar hos muslimer i stor muslimsk invandring för att förstå vad den innebär. Då den kan innebära något ingen önskar och liberal dogm är maximal invandring förlöjligar Mattias de som nämner verkligheten. Knappast heller bra för islam -- dess modernisering -- att blunda för verkligheten.

Relaterat i media: BLT BLT(2) SvD SvD(2) SvD(3) SVT SkD SkD(2) SkD(3) HD HD(2) DN Dagen Dagen(2) VL GP VG VG(2)
Andra bloggar om: samhälle, liberaler, invandringspolitik, invandring, migration, mångkultur, mångkulturalism, islam

Bill Whittle: The Narrative (youtube)

Bill Whittle nämner en nymarxistisk akademisk inriktning, kritisk teori, som med tanke på framgångar senare år torde samverka väl med postmoderna diskurser.



Via vladtepesblogdotcom


Andra bloggar om: samhälle, media, mediekritik, universitet, social science, kritisk teori, USA

Scruton jämför massinvandring med kommunismen

Ed West nämnde för några månader sedan en bok av Roger Scruton:

"Jag har en bokrecension i denna veckas Catholic Herald av Roger Scrutons The Uses of Pessimism. Professor Scruton är vår tids ledande konservativa politiske filosof, vilket förklarar varför han ofta förbises. Som han en gång berättade, när han anlände till Birkbeck i mitten av 70-talet fanns det bara en annan konservativ på hela universitetet - den napolitanske städaren. Hans senaste bok förklarar hur skrupelfria optimister har orsakat katastrof i världen, från jakobinerna till bolsjevikerna, nazisterna och eurokraterna, men hans mest kontroversiella påstående är att massinvandring är det senaste exemplet på detta utopiskt tänkande, dömt till att aldrig infria sina ouppnåeliga mål. [...]"

Resten här.


ht: Scornful_One

Relaterat i media: BLT SVT GP
Andra bloggar om: samhälle, invandringspolitik, invandring, mångkultur, mångkulturalism, Europa

Nya tongångar från Stockholms moderater

HAX: En stadsdel för den "korrekta människan". Se även Hakelius.

Ingerö: Stockholmspolisen tar krafttag – mot dubbdäck. Ska "lyssna efter dubbdäck".

Andra bloggar om: samhälle, politik, miljöpolitik, idioti, Stockholm, moderaterna, socialism

Pessimism om Frankrike/Europa mm via blogg

Bloggen Veritas Universalis tipsar idag om en artikel av Guy Millière i Hudson New York, Riots, Looting and Chaos in France -- How Societies Perish, om upploppen i Frankrike. Den inleds med beskrivningar av de våldsamma demonstrationer som blossade upp i bl a Grenoble i somras. Några stycken en bit in i artikeln:

In Lyon, in the Nanterre suburb of Paris and in other French cities, scenes resembling a nascent civil war occurred. Self-styled "commandos" armed with Molotov cocktails and other instruments of destruction launched assaults on shopping areas and government buildings. Policemen were ordered to proceed with caution: the authorities feared that any serious incident would likely aggravate disorder and lead to widespread uprisings, as in 2005.

At that time I wrote that France was no longer a "western country" and that rule of law had nearly ceased to exist. Since then, the situation has worsened. Approximately 700 "no-go zones" pepper France: enclaves ruled by gangs, drug traffickers and imams. Firefighters and doctors venture into these places rarely and only with extreme caution, when they have no other choice. Graffiti on the walls read: "French out!" or "Jihad."

Subjects like the Holocaust are no longer taught in many classrooms, and the word "Jew" has become an insult in many playgrounds. The burqa ban was passed, but will probably never be enforced. In a growing number of communities, young women without the Islamic veil risk assault or rape if they walk unaccompanied in the street.

France is a country in disintegration. A small minority of the population still lives comfortably in the more affluent neighborhoods, striving to maintain the property they purchased or inherited, while at the other end of the social spectrum, the ranks of those living in dire poverty are swelling fast. 15% of the population subsists exclusively on government welfare benefits. Unemployment has reached 25% among the 18 to 25 year old age group, while figures are far higher among young men of Arab or African descent.

More than half the diplomas issued by higher education are worthless in the real world, offering no career path, no opportunity other than signing onto a long list of job seekers going nowhere. Many counter staff in fast food chains hold doctorates or masters' degrees, yet prefer demeaning work to begging on the street. The French middle classes are disappearing and observe with anxiety the irrepressible growth of an underclass of immigrants increasingly marginalized and marinating in degrading frustration that's highly conducive to all sorts of radicalization.

French education is in the hands of communists, socialists and greens, who disseminate anti-capitalist doctrines and distorted views of history. The media echo these inept and fraudulent ideas, never offering a means to actually understand how the world works and the basic rules of economics. This encourages dangerously stupid and divisive slogans such as "The solution exists. The rich must pay," to achieve wide support. More than twenty years ago, French jurisprudence was usurped by radical groups proclaiming that a criminal is primarily a victim of society, and that the duty of those who have more is to share with those who have less. Today, many French judges make rulings on ideological grounds, with little regard for the law.

Finns beträffande utbildning inte samma tendenser hos oss senaste decennier? Mot rättsväsendet har vi sett påfrestningar i Malmö, som om de bröt ut i större skala väl skulle hota vårt rättssystem.

Millière beskriver vidare att Sarkozy efter försök med auktoritära medel återgått till mjuk eftergiftspolitik, att socialister sprider orimliga löften och xenofoba högerextremister samt nihilistiska extremvänstern sprider hat. Han hävdar även att statsskulden ständigt ökar och att landet går mot bankrutt.

Artikeln, som publicerades dagen före kongressvalet, jämför Europas situation med USA:s och har denna uppfordrande och för Europa pessimistiska avslutning:

After two years of Obama presidency, growing numbers of Americans want to get up and scream, "Stop!" There are actions that must be stopped -- before the threshold of irreversibility is crossed. In Europe, and particularly in today's France, that threshold appears to have been already crossed. Who wants to use recipes guaranteed to lead to decay and chaos?

Barack Obama. Nancy Pelosi. Who else?

You?

Amerikanerna röstade iofs hyfsat i går, i synnerhet till representanthuset.

-
Bloggen Veritas Universalis tipsade i veckan även om artiklar där historieskrivning tas upp. Dels denna Robert Redeker-artikel, översatt av Bruce Bawer, och dels en av Bruce S. Thornton som börjar så här:

In 1984 George Orwell described how the abandonment of belief in objective truth makes possible a politicized history that legitimizes tyrannical power:

“If the Party could thrust its hand into the past and say of this or that event, it never happened—that, surely, was more terrifying than mere torture and death . . . . And if all others accepted the lie which the Party imposed—if all records told the same tale—then the lie passed into history and became truth. ‘Who controls the past’ ran the Party slogan, ‘controls the future: who controls the present controls the past.’”

...

Denna inledning fick mig spontant att tänka på dagens förnekande av sträng åsiktsregim kring invandring (nämnde idag Gudmundson och förnekade Medievärlden), men artikeln behandlar historieskrivning om islam från dess unga år till senaste seklet.


Relaterat i media: SvD, Exp, Barometern
Andra bloggar om: samhälle, historia, korstågen, islam, kristendom, religion, invandring, krig, USA, Europa, Frankrike

Min drapa om Uvells DN-artikel

Började skriva en kommentar under Markus Uvells hyllade artikel om alliansen, men den blev så lång att jag valde att utveckla den till detta.

Uvell nämner inte konkurrerande block som hot, fastän alliansen regerar i minoritet och ödesdigra misstroendevotum inte kan uteslutas. Han observerar vänsterns svaghet, men vet vi att den är mer ideologisk (och kronisk) än personrelaterad? Alliansen beskrivs som utsatt pga avsaknad av ideologi. Att socialdemokratin kan formera en ny framgångsrik profil och SD fortsätta växa nämns inte. Jag delar Kallbergs syn att SD får 10-15 procent 2014 om inte migrationpolitik som ger unikt hög invandring ändras.

Tyvärr anser jag att Uvell inte riktigt går så djupt. Han skriver att "svenska vänstern är i dag partipolitiskt offside på ett sätt den inte varit sedan den allmänna rösträttens införande". Offside-position beror dock delvis på moderaternas vandring åt vänster och därmed är notisen delvis illusion, men även nämnda ideologiska tomrum kan ha att göra med denna vänstergir.

Då moderaternas vänsterorientering gjort dem stora är det inte heller självklart att drivande av kärnfrågor, som Uvell efterlyser, är ett framgångsrecept. Det är såklart nödvändigt om inte alliansen ska reduceras till makt för maktens skull. Om och när ett cyniskt maktspel genomskådas (vilket väl kan göras i demokratin?) förloras makten (vilket är önskvärt).

Cynismens potential kan alltså (Machiavelli till trots) vara begränsad, där något genuint behövs som injektion i politiken. Inte minst skulle en öppen debatt om ekonomisk invandring behövas och jag tror att SD kan stå för denna dimension.

Ett sätt att vinna ideologisk kamp tror jag är kombinationen personliga egenskaper och saklig argumentation. Jag tror inte, som Erixon, att den som regerar måste följa andras tankar. Thatcher och Churchill visade egen kraft. Om en ledaregenskap är mod borde ledarrollen även rymma den dimensionen.

Uvell hyllar alliansens mindre partier och generaliserar värden han anser att de representerar (vilket de nog kan uppleva som mästrande). Noterar att KD:s orientering mot värdekonservatism och "kravliberalism" hos FP (tror inte folkpartister gillar uttrycket) i någon mening står i motsats till den idealistiska liberalism centern av idag representerar. Uvell menar att dessa kan kombineras men styrkan i åt motsatta håll strävande krafter är svår att se och ett syntes mellan centerns "libertarianer" och värdeorienterade i KD och FP tycks lika rimligt som att äta kakan och ha den kvar. Uvells tanke att varje inriktning hos mindre partier är en tillgång är alltså snömos. Naturligtvis representerar de ideologiska positioner med möjlig potential och är i den meningen oersättliga, men alla behöver inte vara oundgängliga. Är Uvell här ett eko av diplomaten Reinfeldt?

Allmänt verkar inte Uvell sätta ned foten och ta ideologisk ställning. Han representerar ju inte alliansen utan en tankesmedja, och en sådan bör våga peka ut färdriktning. Artikeln känns som en partisekreterares och jag hade gärna sett den, om inte explicit, formulerad som svar på Arkelstens rätt ickeideologiska DN Debatt-artikel.

Något tydligt jag gärna sett diskuteras är risken att moderaterna istället för värdekonservatism och "kravliberalism" väljer centerns mer nihilistiska ekonomism.

Artikelns sista del kan sägas beröra (eller besvärja?) paradigmskifte. Uvell noterar att exkluderingsprocesser i olika sektorer cementerat vänsterns makt. Kanske är det lite för luddigt, och apropå att "stödja personer och idéer som utmanar koncensus" kan man fråga sig vad det innebär. Att systematiskt stödja det motvalls är dumt, men en tillämpning kan iofs vara att gå Björn Lomborg och mindre alarmistiska miljöekonomer till mötes, grundat på fakta. Blir intressant att följa Arkelsten! Generellt anser jag inte att det motvalls ska ges stöd, då politik bör begränsas och bygga på fakta, men anar ändå något viktigt...

Detta sista kommer nog närmast ideologi, där en tanke i klassisk liberalism är att avvikaren får komma till tals. I övrigt hade Uvells positioneringar lika gärna kunnat vara snömos från Reinfeldt och lämnade mig oberörd.


Relaterat i media: SvD, DN
Andra bloggar om: politik, samhälle, Sverigedemokraterna, moderaterna, folkpartiet, centerpartiet, kristdemokraterna, alliansen