Partiledardebatten igår

Kanske onödigt blogga det ni alla redan sett... :)

Nåväl. Talartid och dramaturgi gav intryck av två vinnare, Åsa Romson och Jimmie Åkesson. Tack vare slarvern Juholt -- om bidragsstrulet nu gjorde att han och Ohly stannade hemma -- fick Åkesson chans att framstå som betydande oppositionskraft. Många är säkert, av skäl som t ex segregerade problemområden, nyfikna på Sverigedemokraterna. Åkesson krossade knappast övriga retoriskt -- även om Annie körde floskelrally, Hägglund var trött och Reinfeldt förutsägbart spelade ansvarsfull -- men var habil; framstod som ärlig och höll sig till ämnet (sa t ex inte en gång "servera halalkött i skolor"). Relevans och lagom offensiv gav seriöst intryck.

Romson var på hugget med argument som iofs inte alla tror på; marknadsförde sig och miljöpartiet som politisk kraft. Björklund också på hugget och grymt pedagogisk. Jag delar Reinfeldts och Lööfs syn på ekonomi och Reinfeldts och Björklunds syn på miljöpolitik (förutom vindkraft), men Åkesson har ofta rätt.

Uppgiften 11 miljarder kronor för två jobbsatsningar, med 3 000-4 000 jobb i varje, var sannolikt riktig. Instegsjobb kostar under mandatperioden drygt 3 miljarder kronor för 4 000 jobb och sänkt krogmoms anser finansministern ger 3 500 jobb [1]. Subvention av invandrare är f ö positiv särbehandling, som alliansen inte borde syssla med. Liknar andra kvoteringar och kan t o m skada de som är tänkta att hjälpas. Annie nämnde USA och Storbritanniens sysselsättningsgrad för somalier. Åkesson -- som kanske inte fick tid -- hade kunnat replikera att särskilt USA har hårda krav för att få invandra, krav väl brukar kallas rasism.

Åkesson kan nog upplevas som lite stel men överglänser exvis spontane Björn Söder och är den i SD som kan föra dessa debatter.

Annie sa att 200 000 människor med utländsk bakgrund arbetar men Björklund senare (korrekt) att 600 000 födda utomlands går till jobbet, vilket inte Åkesson replikerade. Svårt då man inte kan gå till motangrepp mot ett positivt budskap? Han kunde ha hållit med om att det såklart är bra men långt ifrån alla utlandsfödda (är minst 900 000 i arbetsför ålder av ca 1.4 miljoner utlandsfödda?). Om debatter är kamp där man inte bör lämna luckor var det kanske en liten miss, men siffror retoriskt riskfyllda. Tror att en välvillig respons och motfrågan hur många 100 000 utlandsfödda som saknar arbete hade fungerat...

En bra kväll för Jimmie Åkesson och sverigedemokraterna och Åsa Romson och miljöpartiet visade framfötterna. Socialdemokraterna och vänsterpartiet? Tweet:

"#Agenda är kvällens kristallkula: #Svpol utan Juholt och (V) =) Men allvarligt, nån som tror att (S) stannat hemma om de haft nåt att säga!?"

;)


[1] http://www.expressen.se/nyheter/1.2565841/sankt-krogmoms-ska-ge-3-500-nya-jobb


Relaterat i media: DN1 DN2 SvD1 SvD2 SvD3 SVT SR1 SR2 Exp SkD GP Dagen e-kur
Andra bloggar om: samhälle, politik, Agenda, SVT, Sverigedemokraterna, Socialdemokraterna, Jimmie Åkesson, ekonomi, budget, invandring

Parti-demografi -- unge Fridolin och gamle Svensson

I Yougovs septembermätning av partisympatier (pdf) redovisades köns- och åldersfördelning för partiers väljare. Här åldersfördelning per parti, från yngsta till äldsta:

Parti	18-34	35-64	65+
MP	50%	33%	17%
V	37%	39%	24%
C	39%	28%	33%
SD	35%	36%	29%
FP	37%	29%	34%
S	31%	36%	33%
M	30%	32%	38%
KD	18%	25%	57%

Med tanke på statistisk osäkerhet ska man inte läsa ut för mycket av detta, men noterbar är ändå åldersfördelningen för MP och KD!

Idealistiska partier torde generellt locka fler yngre och konservativa partier de äldre. En JMG-undersökning minns jag visat att MP och V är kraftigt överrepresenterade bland journalister. Är de även överrepresenterade bland lärare?

Signifikant beträffande könsfördelning var att 7 av 10 av som skulle rösta på SD och 6 av 10 som skulle rösta på KD var män, medan 6 av 10 av MP:s väljare var kvinnor.

Andra bloggar om: politik, politiska partier, kristdemokraterna, miljöpartiet

En konservativ blir kristdemokrat

Jag har aldrig varit kristdemokrat, bl a då jag anser att deras åsikter ofta saknat ideologisk förankring. Möjligen kan de bättra sig och bli intressanta som ett konservativt alternativ. Därför nämner jag ett blogginlägg av Robert Tadjer där han kommer ut som kristdemokrat.

I en bra men stundtals snudd på högtravande text menar Tadjer att kristdemokraterna måste våga kalla sig konservativa; socialkonservativa. Inlägg och länkar vittnar om kraft i kristdemokratin. Ett kort säkert orättvist axplock ur den intressanta artikeln:

Kanske något klyschigt:

"Allt löses inte med ideologi, men politiken följer inte heller naturvetenskapens lagar. En god politiker visar handlingskraft och ledarskap, som bottnar i en realistisk verklighetsuppfattning."

Jag förstår nog orden och gillar faktiskt formuleringen, men i aktuellt sammanhang -- finanskrisen -- blir de för allmängiltiga och svepande.

Vidare en oblyg men kanske logisk flirt:

"Moderaternas vänstersväng är reell. [...] ...dagens Moderater vänster om Center- och Folkpartiet i ett flertal frågor.

Många gammalmoderata kärnväljare har varit lojala mot partiet men de bör kika på Kristdemokraterna. Alliansen har behövt vara enad för att mota bort Socialdemokratin som hade kunnat göra ännu mer skada. Anders Björck (M) har angripit de Nya Moderaterna med att säga att högerflanket har öppnats upp. Det är där Kristdemokraterna har sin möjlighet. Anders Björck borde gå med i Kristdemokraterna."

Följande prognos inte olik min, även om jag inte siffermässigt är så optimistisk:

"Med valet av ny partiledare, gråsossen Håkan Juholt, kan man vara säker att partiet kommer att ligga runt 20 % valet 2014, och troligtvis ännu lägre 2018. Socialdemokraterna har helt enkelt inte funnit lösningar till vardagens problem."

Vidare:

"Kristdemokraterna behöver flytta fram sina positioner och man måste göra klart för medborgarna att man är ett icke-konfessionellt parti. Det är en sak att blanda politik och religion, och en annan att respektera att västerländsk civilisation har sin värdegrund i humanismen, där Kristendomen självklart ingår. Kristdemokraterna måste våga kalla sig för konservativa."

Sist nämner Tadjer några exempel frågor han anser att kristdemokraterna borde fundera på att driva.

Slopandet av LAS, en sammanföring av arbetslinjen och integrationspolitiken, upprustning av miljonprogramsområdena, möjligheten till sambeskattning för makar, avskaffandet av fastighetsskatten, värnskatten och TV-avgiften, fler patrullerande lokalpoliser, att brottsoffrens behov sätts i centrum och förhållandevis hårda straff för personbrott och speciellt kännbara för vålds – och sexualbrott, utformandet av en borgerlig jämställdhetspolitik och stöd för kvinnor internationellt genom bekämpandet av mödradödlighet, ett stärkt försvar skilt från internationella insatser, ordning och reda i skolan men ej en förlegad katederskola utan fokus på livslångt lärande och individuella behov anpassat till dagens samhälle, driva avskaffandet av Riksdagens kvittningssystem och vitaliseringen av demokratin genom slopandet av spärren i personval, samt avdragsrätt på donationer till ideella organisationer.

Beträffande invandringspolitik nämner Tadjer endast en "sammanföring av arbetslinjen och integrationspolitiken", men en politik som inte även analyserar frågan ur ett kulturellt perspektiv anser jag har en otillräcklig approach. Det perspektivet är ju även minst sagt konservativt! Ett alternativ till SD behövs där.

Jag ser gärna kristdemokraterna som konservativ röst i det politiska landskapet efter blockpolitiken mellan vänstern och borgerliga, men är det inte en herkulesuppgift att få partiets väljarbas att anamma konservatism?

Relaterat i Twingly-media: SvD, DN
Andra bloggar om: politik, samhälle, socialdemokraterna, Kristdemokraterna, konservatism

Min drapa om Uvells DN-artikel

Började skriva en kommentar under Markus Uvells hyllade artikel om alliansen, men den blev så lång att jag valde att utveckla den till detta.

Uvell nämner inte konkurrerande block som hot, fastän alliansen regerar i minoritet och ödesdigra misstroendevotum inte kan uteslutas. Han observerar vänsterns svaghet, men vet vi att den är mer ideologisk (och kronisk) än personrelaterad? Alliansen beskrivs som utsatt pga avsaknad av ideologi. Att socialdemokratin kan formera en ny framgångsrik profil och SD fortsätta växa nämns inte. Jag delar Kallbergs syn att SD får 10-15 procent 2014 om inte migrationpolitik som ger unikt hög invandring ändras.

Tyvärr anser jag att Uvell inte riktigt går så djupt. Han skriver att "svenska vänstern är i dag partipolitiskt offside på ett sätt den inte varit sedan den allmänna rösträttens införande". Offside-position beror dock delvis på moderaternas vandring åt vänster och därmed är notisen delvis illusion, men även nämnda ideologiska tomrum kan ha att göra med denna vänstergir.

Då moderaternas vänsterorientering gjort dem stora är det inte heller självklart att drivande av kärnfrågor, som Uvell efterlyser, är ett framgångsrecept. Det är såklart nödvändigt om inte alliansen ska reduceras till makt för maktens skull. Om och när ett cyniskt maktspel genomskådas (vilket väl kan göras i demokratin?) förloras makten (vilket är önskvärt).

Cynismens potential kan alltså (Machiavelli till trots) vara begränsad, där något genuint behövs som injektion i politiken. Inte minst skulle en öppen debatt om ekonomisk invandring behövas och jag tror att SD kan stå för denna dimension.

Ett sätt att vinna ideologisk kamp tror jag är kombinationen personliga egenskaper och saklig argumentation. Jag tror inte, som Erixon, att den som regerar måste följa andras tankar. Thatcher och Churchill visade egen kraft. Om en ledaregenskap är mod borde ledarrollen även rymma den dimensionen.

Uvell hyllar alliansens mindre partier och generaliserar värden han anser att de representerar (vilket de nog kan uppleva som mästrande). Noterar att KD:s orientering mot värdekonservatism och "kravliberalism" hos FP (tror inte folkpartister gillar uttrycket) i någon mening står i motsats till den idealistiska liberalism centern av idag representerar. Uvell menar att dessa kan kombineras men styrkan i åt motsatta håll strävande krafter är svår att se och ett syntes mellan centerns "libertarianer" och värdeorienterade i KD och FP tycks lika rimligt som att äta kakan och ha den kvar. Uvells tanke att varje inriktning hos mindre partier är en tillgång är alltså snömos. Naturligtvis representerar de ideologiska positioner med möjlig potential och är i den meningen oersättliga, men alla behöver inte vara oundgängliga. Är Uvell här ett eko av diplomaten Reinfeldt?

Allmänt verkar inte Uvell sätta ned foten och ta ideologisk ställning. Han representerar ju inte alliansen utan en tankesmedja, och en sådan bör våga peka ut färdriktning. Artikeln känns som en partisekreterares och jag hade gärna sett den, om inte explicit, formulerad som svar på Arkelstens rätt ickeideologiska DN Debatt-artikel.

Något tydligt jag gärna sett diskuteras är risken att moderaterna istället för värdekonservatism och "kravliberalism" väljer centerns mer nihilistiska ekonomism.

Artikelns sista del kan sägas beröra (eller besvärja?) paradigmskifte. Uvell noterar att exkluderingsprocesser i olika sektorer cementerat vänsterns makt. Kanske är det lite för luddigt, och apropå att "stödja personer och idéer som utmanar koncensus" kan man fråga sig vad det innebär. Att systematiskt stödja det motvalls är dumt, men en tillämpning kan iofs vara att gå Björn Lomborg och mindre alarmistiska miljöekonomer till mötes, grundat på fakta. Blir intressant att följa Arkelsten! Generellt anser jag inte att det motvalls ska ges stöd, då politik bör begränsas och bygga på fakta, men anar ändå något viktigt...

Detta sista kommer nog närmast ideologi, där en tanke i klassisk liberalism är att avvikaren får komma till tals. I övrigt hade Uvells positioneringar lika gärna kunnat vara snömos från Reinfeldt och lämnade mig oberörd.


Relaterat i media: SvD, DN
Andra bloggar om: politik, samhälle, Sverigedemokraterna, moderaterna, folkpartiet, centerpartiet, kristdemokraterna, alliansen

Bloggosfär-nyhet...

Dick Erixon bloggar numera på Dagens PS, här. (Byt till denna RSS.)

I inlägget Hägglund varnar för ofrihetschock menar Erixon att Hägglunds Almedals-tal var det mest frihetliga. Här är det...



Smålandspostens ledare om talet.

BLT, BLT(2), BLT(3), AB, SMP, SMP(2), SvD, SvD(2), SvD(3), SvD(4), DN, DN(2), Dagen, Dagen(2), HD, HD(2)
Andra bloggar om: politik, samhälle, Almedalen, Kristdemokraterna, bloggosfären, valet2010

Ännu ett tungt namn till KD

Christina Doctare kandiderar till riksdagen för kristdemokraterna, berättar hon i denna Brännpunktsartikel.

Avdrag för hushållstjänster och massage är inget jag gillar, men politiska incitamentsförslag förekommer ju på i stort sett hela den politiska skalan. Kristdemokraterna är ändå i grund och botten ett europeiskt ickesocialistiskt parti som drar åt ett samhälle med en klart mindre offentlig sektor än dagens svenska.

En inte så överraskande artikel för den som hört Christina förr (på exempelvis SVT-programmet Agendas eftertanke) och argumentationen grundar sig på att ohälsotalen i Sverige är ett tecken på ohälsa (långtidssjukskrivning som åtgärd mot arbetslöshetstal reflekteras inte över). I följande lilla stycke sticks hakan ut lite mer:

Att män och kvinnor är olika och att barn är olika är farligt att säga i Sverige. När jag arbetade nere i Strasbourg i Kommittén mot tortyr pågick en kampanj i Europarådet om jämlikhet. Mottot var: "Vi är olika, men lika värda".

Jag tyckte det var jättebra och försökte sätta i gång samma sak här. Men hela projektet föll som ett torrt höstlöv. Här är det likhetsiver som råder, "är vi lika så är vi lika värda".

Det systematiska undergrävandet av familjen är ett led i detta likhetsivrande. Dagis är det tydligaste exemplet och även i skolan stöps alla barn i samma form.

Känns klockrent kristdemokratiskt samt med en allmän ickesocialistisk önskan om att uppmuntra mångfald.

Alldeles oavsett denna artikel: Kristdemokraterna tycks ha fått ännu en politiker med både meriter och ett stort förtroendekapital!

Om porr orerar Göran Hägglund...

Jag har inte riktigt tid att skriva nu. Jag har så mycket bra att skriva. (Till exempel vad som inspirerat Göran Perssons under hans regeringsperiod, om Högskolan i Örebro eller Islam i Europa .)



Men tack och lov så snackar kristdemokraternas nye ledare minst lika bra som jag! Därför klipper jag följande purfärska och utsööökta ”Kommenterat”, om porr, Kuba-flirtande EU och Vaclav Havel samt mycket annat med länkar och allt, som värsta blogg-alstret!!

Låt barn få vara barn!



Nästan 1 100 kristdemokrater samlades förra helgen för kommundagar i Örebro. En höjdare för oss som var där. Som vanligt trevligt att träffa nya bekantskaper och alla gamla vänner från hela landet. Jag höll ett anförande som går att läsa (eller lyssna på):

http://www.kristdemokraterna.se/pressmeddelande.asp?Article_Id=11544



*



Göran Persson har blivit hedersdoktor. I medicin. Vid den icke existerande medicinska fakulteten i Örebro. Grattis! Av motiveringen från universitetets sida framgår det utnämningen är ett tack för att man fick bli universitet. Mot Högskoleverkets rekommendation. Som i sin tur vilade på en expertgrupps utlåtande. Rektorn på universitetet, som tidigare var socialdemokratisk fullmäktigeordförande i Umeå, tycker utnämningen är välförtjänt. Säkert instämmer styrelsens ordförande som råkar vara (s)-märkt tidigare statssekreterare. Hans arbetsplats är regeringskansliet. Styrelsen i övrigt har knappast något att invända, det är en bedövande majoritet för säkra (s)-kort.



Var det någon som knystade om akademiskt oberoende och integritet?



*



Dramatiska Institutet lever upp till sitt namn. Jag tror att det som har rullats upp i media när det gäller interiörer från utbildningen får de allra flesta att reagera. Man har att låtit barn lyssna på porrnoveller och samlagsljud och filmat deras reaktioner . Jag tror att det är fler än jag som frågar mig vilka förvirrade tankar som rör sig bland de ansvariga när man låter barn fungera som redskap för vuxenvärldens experimentlusta.



Det får inte gå till så här. Det handlar om en oacceptabel kränkning av barnen. Om jag vore förälder till ett av dessa barn skulle jag vara rosenrasande. Och vore jag på något sätt delaktig eller ansvarig för verksamheten skulle skammens rodnad lysa som ett stoppljus under mycket lång tid. Någon måste i slutändan ta sitt ansvar. Barn ska inte kunna användas som försöksobjekt. Barn ska få vara barn.



*



För några år sedan besvarade min företrädare Alf Svensson frågan om han tror att det förekommer fusk med sjukförsäkringen. Han svarade ja. Och säkert hade nästan alla svenskar svarat på samma sätt. Men han hade sagt något som inte fick sägas. Socialminister Ingela Thalén och andra statsråd skickades omgående fram för att ondgöra sig över att Alf Svensson hade mage att ens föra fram misstanken. Fusk förekom inte, visste man att berätta.



Nu aviserar vår nye finansminister Per ”Köttberget” Nuder ett program mot fusket. Det fusk som han menar riskerar att underminera välfärdssystemet.

- Det är ingen jakt på syndabockar eller borgerlig moralism utan det handlar om hederlig god arbetarmoral, säger Nuder.



När vi säger något är det alltså moralism när de säger samma sak är det hederlig arbetarmoral. Det är ett hyckleri utan like. Men vem tror dom att dom lurar?



*



Chefredaktör Göran Greider (s) skrev för ett par år sedan i tidningen Metro "När skatterna sänks, då sjunker också demokratin.” Kanske är detta resonemang grunden när socialdemokraterna nu vill höja skatterna igen. Varför inte fullständig demokrati, dvs. att medborgarna blir av med varenda krona till det offentliga?



I få länder torde besked om att man eftersträvar skattehöjningar vara en genväg till valseger. Vårt land har redan idag världens högsta skattetryck och världens hårdast beskattade låginkomsttagare. Vare sig Göran Persson och Per Nuder tänker sig att höja momsen eller kommunalskatterna kommer det ytterligare att försvåra för människor att klara sig på sin lön. Ytterligare personer kommer att drivas till bidragsberoende istället för att kunna försörja sig själva. Beroendet av det offentliga ökar ytterligare. Det är inte vad Sverige behöver!



Jag ser gärna större skatteintäkter. Men inte genom höjda skatter utan istället genom att fler människor kommer i arbete och en växande ekonomi. Det är vad Sverige behöver!



*

Socialdemokraterna håller på att växa samman med staten. Det bekymrar mig. För den intresserade finns två artiklar på DN-debatt som belyser detta. Den ena handlar om högskolor och universitet. Den andra är en mer allmän artikel som beskriver just problemet med socialdemokraternas långvariga maktinnehav. Läs gärna.



Länkar:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=371742&

previousRenderType1

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=370376&

previousRenderType1





*

I förra veckan lade sig regeringen åter platt i en djupt moralisk utrikespolitisk fråga. För några veckor stöttade regeringen att EU:s vapenembargo mot diktaturen Kina skulle hävas, och nu att upphäva den tuffare politiken mot diktatorn Castro, som hade införts efter att ett stort antal demokratiaktiviser, journalister och människorättskämpar fängslats våren 2003.



Beslutet om ny Kubapolitik innebär bland annat att EU gör det som Castro krävt – nämligen slutar bjuda in företrädare för den kubanska demokratirörelsen till EU-ambassaderna nationaldagsfiranden. Dessa inbjudningar har inneburit internationell uppmärksamhet och ett ovärderligt moraliskt stöd när repressionen från regimen hårdnat. Kubas regim räds stödet till demokratirörelsen och har vid flera tillfällen kommenderat fram tiotusentals människor för att demonstrera mot EU-ländernas inbjudningar. Med beslutet medverkar EU därför till att osynliggöra demokratirörelsen.



Vaclav Havel, Tjeckiens förre president, skrev en mycket läsvärd krönika om EU-beslutet under rubriken ”Handlingar som innebär och förebådar svek” i Dagens Nyheter. Där förklarar han att beslutet innebär införande av ”diplomatisk apartheid”. Han beskriver också hur allvarligt det är att överge idealen i utrikesfrågorna: ”I dag dansar EU efter Castros pipa. Det betyder att unionen i morgon kan göra allt för att få kontrakt på byggandet av robotbaser vid Folkrepubliken Kinas kust. Dagen därpå kan den låta sina beslut i fråga om Tjetjenien dikteras av den ryske presidenten Putins rådgivare. Därefter kan den, av några okända skäl, låta sitt bistånd till Afrika villkoras av vänskapliga band med de värsta afrikanska diktatorerna.



Var ska det sluta? Med frigivande av Milosevic? Med att den ryske människorätts-aktivisten Sergej Kovaljov nekas visum? Med en ursäkt till Saddam Hussein? Eller med inledandet av fredssamtal med al-Qaida?”



Läs hela kolumnen på:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=578&a=372931



En av de ledande personerna i demokratirörelsen är kristdemokraten Oswaldo Paya. Jag nominerade nyligen honom till Nobels fredspris för hans arbete för fred, försoning, demokrati och mänskliga rättigheter på Kuba.

Läs mer om det här:

http://www.kristdemokraterna.se/pressmeddelande.asp?Article_id=11519





Göran Hägglund

Jag hoppas att detta inte var mot upphovsrätten. Hägglunds brev kan beställas här, liksom nyhetsbrev separat för 22 områden. (Nu är det nog inte upphovsrättsbrott längre... :-)