Partiledardebatten igår

Kanske onödigt blogga det ni alla redan sett... :)

Nåväl. Talartid och dramaturgi gav intryck av två vinnare, Åsa Romson och Jimmie Åkesson. Tack vare slarvern Juholt -- om bidragsstrulet nu gjorde att han och Ohly stannade hemma -- fick Åkesson chans att framstå som betydande oppositionskraft. Många är säkert, av skäl som t ex segregerade problemområden, nyfikna på Sverigedemokraterna. Åkesson krossade knappast övriga retoriskt -- även om Annie körde floskelrally, Hägglund var trött och Reinfeldt förutsägbart spelade ansvarsfull -- men var habil; framstod som ärlig och höll sig till ämnet (sa t ex inte en gång "servera halalkött i skolor"). Relevans och lagom offensiv gav seriöst intryck.

Romson var på hugget med argument som iofs inte alla tror på; marknadsförde sig och miljöpartiet som politisk kraft. Björklund också på hugget och grymt pedagogisk. Jag delar Reinfeldts och Lööfs syn på ekonomi och Reinfeldts och Björklunds syn på miljöpolitik (förutom vindkraft), men Åkesson har ofta rätt.

Uppgiften 11 miljarder kronor för två jobbsatsningar, med 3 000-4 000 jobb i varje, var sannolikt riktig. Instegsjobb kostar under mandatperioden drygt 3 miljarder kronor för 4 000 jobb och sänkt krogmoms anser finansministern ger 3 500 jobb [1]. Subvention av invandrare är f ö positiv särbehandling, som alliansen inte borde syssla med. Liknar andra kvoteringar och kan t o m skada de som är tänkta att hjälpas. Annie nämnde USA och Storbritanniens sysselsättningsgrad för somalier. Åkesson -- som kanske inte fick tid -- hade kunnat replikera att särskilt USA har hårda krav för att få invandra, krav väl brukar kallas rasism.

Åkesson kan nog upplevas som lite stel men överglänser exvis spontane Björn Söder och är den i SD som kan föra dessa debatter.

Annie sa att 200 000 människor med utländsk bakgrund arbetar men Björklund senare (korrekt) att 600 000 födda utomlands går till jobbet, vilket inte Åkesson replikerade. Svårt då man inte kan gå till motangrepp mot ett positivt budskap? Han kunde ha hållit med om att det såklart är bra men långt ifrån alla utlandsfödda (är minst 900 000 i arbetsför ålder av ca 1.4 miljoner utlandsfödda?). Om debatter är kamp där man inte bör lämna luckor var det kanske en liten miss, men siffror retoriskt riskfyllda. Tror att en välvillig respons och motfrågan hur många 100 000 utlandsfödda som saknar arbete hade fungerat...

En bra kväll för Jimmie Åkesson och sverigedemokraterna och Åsa Romson och miljöpartiet visade framfötterna. Socialdemokraterna och vänsterpartiet? Tweet:

"#Agenda är kvällens kristallkula: #Svpol utan Juholt och (V) =) Men allvarligt, nån som tror att (S) stannat hemma om de haft nåt att säga!?"

;)


[1] http://www.expressen.se/nyheter/1.2565841/sankt-krogmoms-ska-ge-3-500-nya-jobb


Relaterat i media: DN1 DN2 SvD1 SvD2 SvD3 SVT SR1 SR2 Exp SkD GP Dagen e-kur
Andra bloggar om: samhälle, politik, Agenda, SVT, Sverigedemokraterna, Socialdemokraterna, Jimmie Åkesson, ekonomi, budget, invandring

Min drapa om Uvells DN-artikel

Började skriva en kommentar under Markus Uvells hyllade artikel om alliansen, men den blev så lång att jag valde att utveckla den till detta.

Uvell nämner inte konkurrerande block som hot, fastän alliansen regerar i minoritet och ödesdigra misstroendevotum inte kan uteslutas. Han observerar vänsterns svaghet, men vet vi att den är mer ideologisk (och kronisk) än personrelaterad? Alliansen beskrivs som utsatt pga avsaknad av ideologi. Att socialdemokratin kan formera en ny framgångsrik profil och SD fortsätta växa nämns inte. Jag delar Kallbergs syn att SD får 10-15 procent 2014 om inte migrationpolitik som ger unikt hög invandring ändras.

Tyvärr anser jag att Uvell inte riktigt går så djupt. Han skriver att "svenska vänstern är i dag partipolitiskt offside på ett sätt den inte varit sedan den allmänna rösträttens införande". Offside-position beror dock delvis på moderaternas vandring åt vänster och därmed är notisen delvis illusion, men även nämnda ideologiska tomrum kan ha att göra med denna vänstergir.

Då moderaternas vänsterorientering gjort dem stora är det inte heller självklart att drivande av kärnfrågor, som Uvell efterlyser, är ett framgångsrecept. Det är såklart nödvändigt om inte alliansen ska reduceras till makt för maktens skull. Om och när ett cyniskt maktspel genomskådas (vilket väl kan göras i demokratin?) förloras makten (vilket är önskvärt).

Cynismens potential kan alltså (Machiavelli till trots) vara begränsad, där något genuint behövs som injektion i politiken. Inte minst skulle en öppen debatt om ekonomisk invandring behövas och jag tror att SD kan stå för denna dimension.

Ett sätt att vinna ideologisk kamp tror jag är kombinationen personliga egenskaper och saklig argumentation. Jag tror inte, som Erixon, att den som regerar måste följa andras tankar. Thatcher och Churchill visade egen kraft. Om en ledaregenskap är mod borde ledarrollen även rymma den dimensionen.

Uvell hyllar alliansens mindre partier och generaliserar värden han anser att de representerar (vilket de nog kan uppleva som mästrande). Noterar att KD:s orientering mot värdekonservatism och "kravliberalism" hos FP (tror inte folkpartister gillar uttrycket) i någon mening står i motsats till den idealistiska liberalism centern av idag representerar. Uvell menar att dessa kan kombineras men styrkan i åt motsatta håll strävande krafter är svår att se och ett syntes mellan centerns "libertarianer" och värdeorienterade i KD och FP tycks lika rimligt som att äta kakan och ha den kvar. Uvells tanke att varje inriktning hos mindre partier är en tillgång är alltså snömos. Naturligtvis representerar de ideologiska positioner med möjlig potential och är i den meningen oersättliga, men alla behöver inte vara oundgängliga. Är Uvell här ett eko av diplomaten Reinfeldt?

Allmänt verkar inte Uvell sätta ned foten och ta ideologisk ställning. Han representerar ju inte alliansen utan en tankesmedja, och en sådan bör våga peka ut färdriktning. Artikeln känns som en partisekreterares och jag hade gärna sett den, om inte explicit, formulerad som svar på Arkelstens rätt ickeideologiska DN Debatt-artikel.

Något tydligt jag gärna sett diskuteras är risken att moderaterna istället för värdekonservatism och "kravliberalism" väljer centerns mer nihilistiska ekonomism.

Artikelns sista del kan sägas beröra (eller besvärja?) paradigmskifte. Uvell noterar att exkluderingsprocesser i olika sektorer cementerat vänsterns makt. Kanske är det lite för luddigt, och apropå att "stödja personer och idéer som utmanar koncensus" kan man fråga sig vad det innebär. Att systematiskt stödja det motvalls är dumt, men en tillämpning kan iofs vara att gå Björn Lomborg och mindre alarmistiska miljöekonomer till mötes, grundat på fakta. Blir intressant att följa Arkelsten! Generellt anser jag inte att det motvalls ska ges stöd, då politik bör begränsas och bygga på fakta, men anar ändå något viktigt...

Detta sista kommer nog närmast ideologi, där en tanke i klassisk liberalism är att avvikaren får komma till tals. I övrigt hade Uvells positioneringar lika gärna kunnat vara snömos från Reinfeldt och lämnade mig oberörd.


Relaterat i media: SvD, DN
Andra bloggar om: politik, samhälle, Sverigedemokraterna, moderaterna, folkpartiet, centerpartiet, kristdemokraterna, alliansen

Försvaret, SD mm och mitt valkompassresultat...

Folkpartist igen...
Blev folkpartist på valkompassen, enligt nedan. Listar även mina svar. De partier jag normalt röstar på är moderaterna (tidigare konsekvent), kristdemokraterna och folkpartiet.

Sverigedemokraterna
SD inget riktigt bra parti. Har nämnt att viss mer eller mindre uttalad sympati med obehaglig radikal höger accepterats i SD. Deras riksdagsvalsedel, och i vissa fall kommunvalsedlar, kan kanske övervägas utifrån att man anser att en signal om invandringspolitik är nödvändig.

Men vilken strategi har SD om de kommer in på vågmästarmandat? I sämsta fall kommer de att söndra och splittra hejvilt. För det talar kanske en attityd i allmänhet hos SD:are på nätet eller det att SD:s budget är så populistisk; den bör anta att alla som hindras att invandra mandatperiodens första år -- då invandringen minskas med 90 procent -- ger besparing som per person bör motsvara flera gånger den högsta kostnad som anges för s k ensamkommande barn. Det är förstås osannolikt. Besparing mandatperioden bör vara max 1/3 av den SD anger. SD trollar alltså fram flera procent extra totalt budgetutrymme för olika satsningar. Stödjer de såna satsningar i riksdagen lär de få rösta på Ohly och kan de glömma hänsyn från Alliansen.

Förutom att SD borde avkrävas svar om den helt orimliga budgeten borde de även få svara på hur de ska agera i riksdagen. Kanske inte så smart att utestänga dem från SVT:s utfrågningar och slutdebatt.

Moderaterna, försvaret mm
Läser nu att Reinfeldt menar att det inte blir några fler skattesänkningar. Han söker uppenbarligen cementera bilden av honom som en slags socialdemokrat (sedan några år har man fått vara "otrogen moderat").

Vidare är försvarsfrågan viktig. Folkpartiets försvarspolitiske talesman, Allan Widman, skrev häromdan på Newsmill om otillräcklig försvarspolitik. Att Reinfeldt satte Tolgfors som försvarsminister var ett felsteg och om folkpartiet tar försvarsfrågan på allvar gör de något bra.

Även SD vill visst (delvis med hittepå-miljarder) satsa på försvaret, så där kanske de kan göra nytta. Men enligt SD:s program bör NATO-samarbetet avbrytas och krävs att NATO läggs ned -- Lars Ohlys kompis igen?

Ytterligare en nackdel med Moderaterna av idag är att de anammar mångkulturalism och särlösningar (*), som bl a Nyamko Sabuni och andra företrädare för Folkpartiet avvisar. Tar Folkpartiet steg bort från socialliberalism och mot en stat som inte tar mera ansvar än nödvändigt blir de -- även med tanke på vettig skol- och utbildningspolitik -- nog intressanta för gamla "riktiga moderater". (Förresten kanske Birgitta Ohlsson som EU-minister kan förklaras med att ett parti som överger socialliberalism, på liknande sätt som när "gammelmoderaten" Gunnar Hökmark sattes i Bryssel när Reinfeldt började leka socialdemokrat, bjuder "ett ideologiskt problem" på status samtidigt som denne distanseras från inrikespolitik.)

(*) Här finns t ex moderaternas islamistiske riksdagskandidat Abdirisak Waberi samt förslag på könskvotering som vänsterfeminister hyllat.

Mitt resultat i valkompassen:



1 Delta NATO-ledda militära operationer, sympatiserar
2 Global skatt, helt emot
3 Privata sjukvårdsförsäkringar, sympatiserar helt
4 Fri entré på statliga muséer, emot
5 Snarast införa euro, emot
6 Licensjakt på varg, sympatiserar helt
7 Värnskatten ska avskaffas, sympatiserar helt
8 Lag om kvotering i bolagsstyrelser, helt emot
9 FRA signalspaning på kabel ska inte tillåtas, emot
10 Invandringen berikar Sverige, sympatiserar (ek. invandring dock ohållbart stor)
11 Fler unga får jobb om LAS ändras, sympatiserar helt
12 Individualiserad föräldraförsäkring, emot
13 Avskaffa avdrag för hushållsnära tjänster, emot (avskaffas när skattekilar sjunkit)
14 Ska vara förbjudet att nedladda upphovsrättsskyddat material, sympatiserar
15 Tidsbegränsad sjukförsäkring, sympatiserar
16 Betyg i årskurs 6, sympatiserar helt
17 Gröna skatter, emot (forskning på området visar att de inte är effektiva)
18 Avskaffa alkoholmonopolet, sympatiserar
19 Återinföra förmögenhetsskatten, emot
20 Begränsa antalet friskolor, helt emot (religiösa friskolors villkor kan diskuteras)
21 Inkomstskatten ska sänkas ytterligare, sympatiserar helt
22 Turkiet bör bli medlem i EU, emot (helt emot närmsta 30 år)
23 Tillåta uranbrytning i Sverige, sympatiserar helt
24 Sextimmarsdag med bibehållen lön, helt emot
25 Avskaffa monarkin, emot

Lägre inkomstskatt och ändrad LAS självklara viktigaste frågor. Tvekade mellan NATO-operationer och betyg i årskurs 6 som tredje viktiga fråga, men valde betyg som lär symbolisera bättre skolpolitik. (Med utrikespolitiska NATO-frågan hade jag blivit än mer folkpartist.)

Relaterat i Twingly-media: BLT, BLT(2), AB, AB(2), SvD, SvD(2), SMP, SMP(2), DN, DN(2), GP, GP(2), Barometern,
Andra bloggar om: politik, samhälle, SD, Sverigedemokraterna, moderaterna, folkpartiet, försvarspolitik, försvaret, valet2010