Daniel Hannan i EUSSR-parlamentet...



:-)

I ett anförande förra veckan försvarade Hannan autonoma nationen som grund för demokratin:



Här ska nog påpekas att det finns en sorts rasistisk nationalism, som kräver ett mått etnisk-biologisk likhet. Hannan torde inte försvara sådan nationell tillhörighet, dock en som implicerar gemensam historia möjliggörande gemensamma värderingar.

Apropå Hannans exempel västra Balkan såg jag nyligen Cato-institutets Ted Galen Carpenter kommentera Bosnien, där han menar att väst ignorerar att landet nu knappt kan sägas existera. Ekonomin är katastrofal, med 43 procent arbetslöshet, och man överlever på bidrag från väst. Republika Srpskas omvalde Milorad Dodik anser att de serbiska delarna borde brytas ut till en egen stat och önskemål om att brytas ut och ingå i Kroatien finns bland de kroatiskspråkiga. Jag vet inte om analys är riktig men Carpenter avslutar att väst borde ha underlättat delning och att ett Bosnien som inte fungerar inte är i USA:s intresse.

Andra bloggar om: , , , , ,

Comments

One response to “Daniel Hannan i EUSSR-parlamentet...”

Martin sa...
25 januari 2011 kl. 21:40

Mycket av brittiskt EU-motstånd finner man i just att Förenade Konungariket, självaste Storbritannien, efter tusen år inte längre regeras från Westminster. Tanken är absurd, särskilt som mycket av motståndskampen består i att blott synliggöra maktförskjutningen; medier generellt har svikit även britterna i detta avseende.

Vad gäller Hannan:s nationalism så är karln starkt brittisk, och den är således långt ifrån rasligt motiverad. Han är född och hade sin barndom i Peru, men gick övre utbildning i England. Ofta talar Hannan om Commonwealth och hur soldater av varierande kulör värvades därur för att strida för den Ö de aldrig ens satt sin fot på, men kände dess värden. Brittisk typ av nationalism, eller av "nationhood" som Hannan förmodligen själv skulle sagt.

Vidare är Hannan en beundrare av Enoch Powell, som bekant och tyvärr inte beskrivs rättvist i vår sorgliga samtid. Medierna gjorde Powell i princip persona non grata efter dennes tal "Rivers of Blood" (1968), och även om talets innehåll visat sig vara rena rama profetian för UK förändras inte bilden. Faktum är att det språkar i underkant jämfört den utveckling UK genomliden idag.

(Nämner beundran av Powell som de båda liknar varandra mycket, och vidare läsning om endera bringar förståelse för deras politiska idétradition. Om man nu skulle vilja det.)

Skicka en kommentar

Kommentera relevant och undvik invektiv.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.