Filmklipp i EU:s yttrandeofrihet?

På tal om Erixon i min förra post. Han länkar i dag uppgiften i Times att EU-kommisionen föreslår att all privat publicering av filmklipp på Internet (gjord inom EU) skulle underkastas publiceringsregler för TV-sändningar. Om EU beslutar detta antar jag det -- precis som för schweiziska brottsbalkens paragraf 261b som förbjuder kränkning av religion (och bl a innebar att italienska Oriana Fallaci fick dömas efter schweizisk lag) -- även innebär att en film-publicerare från vilket EU-land som helst kan kan dömas efter den hårdaste lagstiftningen för TV bland EU-länderna, där ju varje filmklipp kan ses. Men tydligen är det centrala regler som kommissionen i Bryssel vill ha. Vore väl en helt unik regel, klart bortom de principer som gällt i EU beträffande exempelvis kultur.

Erixon nöjer sig med att kommentera det problem som företaget YouTube skulle få med denna lagstiftning. Men förslaget innebär ju att om Erixon eller vilken snubbe som helst som publicerar något filmklipp (t ex i en blogg lägger ut en film-fil sparad på egen plats) löper precis samma risk som exempelvis publiceringssajten YouTube. Sålunda bör förslaget innebära att yttrandefriheten inskränks rätt rejält.

(En slug sak i detta, känns det som, är att man ger sig på filmklipp. Filmklipp som kritiserar islamism har censurerats på YouTube och detta att man ger sig på filmklipp känns som ett strategiskt steg i inskränkande av yttrandefriheten; som en slags murbräcka för ett nästa steg som naturligtvis har en slags logisk slutpunkt i regler för all publicering. Och detta var bara en reflektion rörande reglerad medieform; utvidgningar i graden av inskränkningar orkar jag knappt ens tänka på...)

Det är (alltså) inte helt lätt att känna sympati med YouTube när det gäller yttrandefrihet med tanke på hur de betedde sig t ex här (cencur av M Malkin). (YouTube som även köpts upp av Google; de som -- mer eller mindre rättvist -- kritiserats för att hjälpa Kina att censurera.)

Nåväl. Storbritanniens kulturminister kritiserar förslaget och Reinfeldts regering måste naturligtvis göra detsamma. Där har Erixon rätt. För ny EU-lag krävs konsensus och att detta förslags öde är papperskorgen är uppenbart. Men bara det att förslaget ställs känns okomfortabelt! Det gäller nu att beslutsfattarna står emot eventuella förslag till syntes mellan det som föreslogs (som nu - får man förmoda - röstas ner) och rådande yttrandefrihet. Yttrandefriheten är inget politiker ska tafsa på, varken nu eller i morgon! Viktigt Sverige är tydligt här! (Oroande i artikeln var förresten att brittiska överhusets EU-kommitté bara talar om att minimera följderna av en lag, men det är ju ministrarnas sak att slakta förslaget. En EU-kommitté är naturligtvis av ja-sägar-sort.)


[Uppdatering: Michelle Malkin vloggar ("video-bloggar") här bra om detta. En bakgrund är visst en organisation, Television Without Frontiers, som vill reglera över nationsgränserna mot bl a "hate speech".]

-

Reflektion i ett vidare perspektiv:

Efter andra världskriget har mycket positivt hänt, men Europa verkar inte helt väl hantera krav från rent ickedemokratiska krafter, vilket bland annat torde hänga samman med ett inflytande från relativistisk håll där man tidigare, så att säga, var "vänsterintellektuell-på-fel-sida" i det kalla kriget. Resultat som vi kunnat se av detta är exempelvis en från vissa håll lojhet i försvaret av yttrandefriheten, som efter Danmarksteckningarna, eller en relativism där skulden för terrordåd läggs på USA (t ex här Liza Marklund(**)). Europa måste förstå att hets och hot med diverse jeremiader (=klagosånger) om kränkningar utgör en kamp mot vår frihet och demokrati. En som alltså fortfarande utspelas. Vi får aldrig tro att det är gott att ge med sig och därför släppa friheten.

I nämnda brister kan vi nog se orsaken till exempelvis Ayaan Hirsi Alis val att bo i USA, men situationen är ju ännu långt ifrån helt kaotisk. Skulle Europa framöver dratta längre ner i det träsk som brukar kallas relativismens kommer dock rimligen USA att få rollen som frihetens sista utpost. Men oroande att Europa nu darrar.

(Utvecklingen i Ryssland är ju inte heller uppmuntrande, men jag vet iofs inte om och i vilken utsträckning yttrandefriheten just nu förbättras i världen. Någon?)

-

(**) Liza Marklund kommenterade jag förresten här och bloggen Om Utrikesnyheter gjorde det bättre här.



Andra bloggar om: yttrandefrihet, eu, youtube, shaun woodward, demokrati