(Det jag skriver är delvis rätt trivialt. Oriana Falaccis bidrag i ämnet kan rekommenderas! Se boklänk i sidomenyn.)
Etiketten "moderat islam" och västs naivitet
Apropå affären med nallen i Sudan (Daily Mail #1 & #2, SvD #1 & #2, DN, AB #1 & #2), var är nu de oftast inom vänstern upphöjda "intellektuella" -- Jan Guillou, Liza Marklund, halva journalistkåren och andra -- som tillsammans med muslimer gick i taket över Nerikes Allehandas för yttrandefrihetens sak publicerande av Lars Vilks rondellhund? (Protesterna var iofs helt legitima, men den syn på yttrandefrihet som man blottade var inte direkt mysig.)
Några kanske anser att jag här inte borde vara kritisk mot "muslimer", utan att man måste skilja mellan "muslimer" och exempelvis "islamister", där de förra representerar något helt oproblematiskt, vanlig islam, inte "islamism". Jag förstår tanken bakom invändningen men tror inte att den åtskillnaden är alldeles enkel. Om islamism betyder att vilja sprida islam så bör varje muslim vara islamist. Men är politisk islam en radikal avvikare? I mainstream islam är politik och religion ett. Koranen har vidare så många verser som legitimerar våld i krig, där kriget beskrivs som det mot otrogna, att många muslimer nog accepterar andra muslimers våld.
I Sverige har vi ju föreningen SEMUS (blogg) som kallar sig "sekulära muslimer". När en företrädare för SEMUS i SVT:s Agenda uttalade sig om dokumentärfilmen "Det Svider i hjärtat" (handlar om svenska muslimska terrorister, men även om indoktrinering av barn för martyrskap) menade denne, liksom den i programmet medverkande kvinnliga svenska imamen Suad Mohamed (som f ö försvarar islamisk lag mot homosexuella), att man ska fördöma våldet men att man framför allt måste förstå orsakerna bakom. Den orsak som beskrevs var reaktioner på USA:s utrikespolitik. Men därmed fick vi knappast något oreserverat fördömande av den muslimska terrorn. Ingen i Agendastudion ställde f ö något krav på ett sådant fördömande.
Douglas Farah skriver att Palestinska områdena och Sudan är de två ställen som styrs av det Muslimska Brödraskapet (MB). Någon kanske anser att MB inte representerar islam, men i den islamiska världens gemensamma fora är knappast MB uteslutna. Allt oftare beskrivs även i väst Egypten-baserade MB som ett hopp för landet, där ju MB haft politiska framgång i ett allmänt sett politiskt korrupt Egypten, inte minst av journalister och vänstern. De beskrivs då som något som måste omdefinieras från radikal islamism till social rörelse. (En sådan omdefiniering har ju även applicerats på Hizbollah -- de iranska krigarna i Libanon -- samt på den av MB grundade och understödda palestinska terrororganisationen Hamas.)
Det finns alltså dels många representanter för "moderat islam" som inte konsekvent exkluderar mer radikala muslimer från islam, utan ser dem som en del av den islamiska rörelsen, och samtidigt en naivitet både hos allmänhet och politiker.
Jag menar såklart inte att alla muslimer försvarar allt ont från muslimer. Nej, det finns ju massvis av helt sekulära muslimer. Problemet är nog snarare (särskilt kombinerat med segregation) något mer religiösa muslimer. Islams heliga skrifter innehåller tidlösa uppmaningar om kamp mot icke-muslimer och de texterna utgör ju en stomme i religionen islam. Mycket av det som sker i den islamiska världen samt bland muslimer i väst, som vi gärna tillskriver en kulturell avart snarare än religion, tycker jag mig ha märkt att de lite mer aktiva muslimerna inte gärna betecknar som kulturell avart utan istället menar är just ett uttryck för islam. (Jag har träffat en i samhällsposition ganska prominent muslim som vare sig ville fördöma eller förorda kvinnlig omskärelse samt menade att förälskelse före äktenskap är något helt oacceptabelt, och den svenske konvertiten Abd al Haqq Kielan, bl a ansvarig utgivare på Minaret, har ju sagt att kvinnans plats är i hemmet.)
Vi bör också inse att organiserad islam som kompromisslöst förordar ett sekulärt samhälle där stat och religion är åtskiljda, samt konsekvent fördömer allt våldsanvändande i kampen för islam knappast existerar utan att deltagande muslimer hotas till livet. (Exempel på detta är mig veterligen samtliga föredragshållare i Secular Islam Summit; se video länkad från denna post.)
Islamisk enklavisering i demokratiskt inskränkt väst
Islam är en absolutistisk religion som innebär en teistisk syn på statens roll, och därmed tror jag att en omfattande invandring av muslimer utgör ett problem för väst i allmänhet och -- med tanke på att (jag är svensk och att) Sverige torde ha den högsta invandringen av muslimer i väst (statistik från UNHCR) -- Sverige i synnerhet.
Apropå den på nu till livet hotade brittiskan Gillian Gibbons i Sudan, som den intellektuella vänstern nu är tämligen tysta om, funderade jag på hur Sverige och delar av västvärlden kan komma att se ut om ett antal år. I Malmö har griskött stoppats vid ett antal skolbespisningar. Uppgifter gör gällande att australiensiska banker erbjuder sharia-anpassade finansiella tjänster (källa) och att det finns australiensiska universitet med inte bara skattefinansierade bönerum utan även för muslimer separata toaletter försedda med kodlåsskydd (källa #1 & #2). Detta trots att Australien har endast 1,5 procent andel muslimer av befolkningen. Jämför med Sveriges 5 procent samt snabbt stigande andel muslimer. Med tanke på den tolerans vi visat islam, vad kan man vänta sig om några decennier när hela stadsdelar och kanske någon stad uppnått muslimsk politisk majoritet? Om utvecklingen får fortgå, kanske vi om några år kan läsa följande nyhet? (Tyvärr ett totalt fantasilöst exempel av mig...)"Framgång för Billström: Inga spöstraff i Malmö kommun.
TT - Malmö. 14 januari 2037.
Sedan Malmös muslimska kommunstyrelsemajoritet fick en ordförande med saudisk bakgrund tas vissa frågor som normalt inte behandlas på kommunal nivå numera upp av kommunen. Förhandsgranskning av konstnärligt material på kommunens konsthallar är ett exempel, men även vite för de skolbespisningar som inte enbart serverar halal anses strida mot kommunallagens riktlinjer. Mest uppmärksammat är dock fallet med dagispersonal som låtit barnen döpa en docka Muhammed, där kommunen godkänt en i ett mångkulturprojekt bemyndigad muslimsk domstols beslut att ge dagislärarna frihetsberövande straff alternativt spöstraff. Regeringen fördömde i tisdags Malmö kommuns agerande och krävde att den bidrar till att säkra rättsäkerheten inom rättsvårdande myndigheter, även om det rör sig om kulturanpassade domstolar med religiös profil.
Malmö kommuns svar, att regeringen får ta ansvar för om förra månadens våldsamma upplopp i landets större städer blossar upp på nytt, fick integrationsminister Nyamko Sabuni att avbryta ordinarie planering och inleda en dialog med Malmö kommun. Denna avslutades i går och ledde enligt Sabuni till en kompromiss som bidrar till att stärka mänskliga rättigheter. Kommunen lovar att inte lägga sig i domslut samt att inte aktivt stödja fysiska straff inom kommunen.
Statsminister Tobias Billström säger i ett pressmeddelande att 'resultatet är en framgång för konstruktiv kulturell dialog i ett modernt Sverige.' "
Kanske är svaret på frågan i denna bloggposts rubrik inte av mindre vikt än en gång svaret på frågan om Sovjetunionen var ett hot eller inte -- i dag ett religiöst/politiskt/kulturellt hot vid hög migration.
Beträffande synen på vad islam är respektive islam som hot mot Europa vill jag gärna hänsvisa till Robert Spencers böcker, men även till den franske islamologen Gilles Kepel (mer eller mindre vänsterintellektuell och betraktad som en av världens främsta islamologer) som varnat för att chansen att islam ska förändras så att en integration med väst möjliggörs, utan civilisationskrig och i enlighet med de mänskliga rättigheter, är väldigt liten (bl a i boken "Kampen om islam" [1]). Oreformerad islam har trots allt vissa drag av fascism -- i motsats till kristendomens syn på individen samt samhället såsom "denna världen", sekulärt och rationellt styrd.
Vissa menar nog att en arabledares ord är irrelevanta, men en holländsk minister har implicit medgett riktigheten i följande ord från Muammar Gaddafi:
"Europa befinner sig i en vägvalssituation, och så även Amerika. De får med tiden antingen finna sig i att bli islamiska eller förklara krig mot muslimerna."Vidare tydliggjorde ju Jens Orback att medvetenhet om islamisering finns, när han hösten 2006 i radions P1 sa att vi ska vara snälla mot muslimerna så att de är snälla mot oss när de kommit i majoritet. Ja, då får man hoppas att den reformation av islam skett, vilken vänsterintellektuelle islamologen professor Gilles Kepel tvivlar på. Kepel har även sagt (BBC):
"Multiculturalism has been a catastrophe. It leads to the balkanisation of society and ultimately to civil war"(Märk att Kepel uttrycker samma dystopi som exempelvis den danske historikern Lars Hedegaard; se gärna denna Global Axess-intervju i 2 klipp.)
Att det i ett läge som min påhittade nyhetsartikeln ovan beskriver, där enklaviseringen gått långt, är för sent att utan konfrontation vända sakernas tillstånd inser nog alla. Vi ser samma utveckling på andra håll i Europa (har där ofta skett över en längre tid än i Sverige, men lär i dag ske snabbare här) och den torde så småningom kunna jämföras med enklaviseringen på Balkan. Det vi alltså måste göra är att skaffa oss kunskap och analysera utvecklingen och nu bestämma oss för att vidta åtgärder så att vi undviker ett liknande scenario. Det kan kosta på, men får väl i så fall göra det! Kommer mångkulturförespråkande Sverige att stå pall när islam driver på med sharia? Inser vi inte vart hän vi är på väg tror jag att vi kommer att bli alltför "överraskade", samt sakna nödvändigt insikt om allvaret i situationen, för att kunna hantera den rätt. Men klarar vi att värja oss mot förändringar som kommer stegvis? Halal-krav här. Islamiska banktjänster där. Eller mot islam märkligt undfallande förbud mot religiösa symboler i form av små halsbandskors samtidigt med skärpt diskrimineringslag rörande begränsande av islamisk religiös klädsel som vi har sett i Storbritannien (och nu även börjar se i Sverige).
Det svåraste hindret torde vara barriären hos intellektuella, journalister, vänstern, liberaler, och politiker i allmänhet att anamma att det finns ett problem som bara kan lösas med en politik där invandring istället för att bli friare kontrolleras hårdare samt en förändring i synen att alla kulturer har samma värde (där dock ofta egna kulturen är lite sämre och islam lite bättre; och hur kan man säga att alla värderingar är lika värdefulla om man själv faktiskt råkar ha någon värdering?). Klaras inte detta av lär det vara kört. En förändring med utgångspunkt i upplysningstradition har visserligen skett i Frankrike, men Sverige, och Europa i stort, verkar passiva.
Svaret på frågan i denna texts första stycke -- varför det med tanke på domen, mordhoten och upploppen mot den brittiska lärarinnan, inte bland intellektuella, journalister och politiker förekommer en indignerad diskussion om islam -- torde i hög grad vara att ingen i dag vågar utmana islam som religion. (Aftonbladet söker nu bagatellisera detta som "nallebråket", i en positivt hållen artikel där helt undviker att nämna islam eller sharia.) Bara genom att konstatera detta kan man nog bli anklagad för islamofobi. Denna ängslan kan naturligtvis ha flera orsaker [2] men är inget sundhetstecken. Tankeförbud torde allmänt sett begränsa och/eller blockera förståelse av strömningar i och förändring av samhället. Att de utgör en inskränkning av demokratin är ju också trivialt.
Att tillåta kritik av islam
Nu finns det nog en del som menar att fri kritik av religionen islam kan skapa extremism och hets.
Naturligtvis skulle kritik mot religion teoretiskt sett kunna gå över styr till hets mot troende muslimer, men det är ju inte detsamma som att detta måste ske utan är endast en just teoretisk risk. Risken för det bör i dag, med tanke på den vaksamhet som finns och i motsats till vad som ofta påstås, vara väldigt låg. Sentiment av avsky mot islam torde tvärtom riskera att öka vid påtvingad tystnad. Att skydda sig mot negativa känslor genom att förbjuda saklig diskussion och kritik -- genom att hindra ett offentligt samtal om reella problem -- riskerar nog alltså inte bara att underlätta islamisering, utan även att gagna anti-islamiska politiska extremiströrelser. Tvärtemot vad SEMUS påstår bör polariseringen minska genom öppen debatt, liksom islamiserings-risken. Ett resultat blir förresten en relativ preservering av (svensk/västlig) kultur, och sån har ju i dagens kulturella/politiska klimat inte många läppars bekännelse -- om än många hjärtans bejakanden.
En öppen kritik av islam utan moderation (vilket ju skulle stå i strid med islam) lär även vara nödvändig för reformation/transformation av islam. (Apropå trasformation av islam, här en dansk intervju med Wafa Sultan.)
Lösningen av problemet med enklavbildning och islamisering kan nog, utöver en mindre och bättre kontrollerad invandring (vilket Frankrikes f d
* * *
Diverse delvis relaterade notiser:
Merit Wager minns jag på 90-talet förespråkade generös flyktingpolitik och att stödja gömda flyktingar. Hon kritiserar numera asylpolitiken, vilken beskrivs som ett haveri, där bl a avvisade regelmässigt stannar i landet samt där pass är en handelsvara som återanvänds så att vart och ett lurar svenska myndigheter otaliga gånger. Hon ledde nyligen nedlagda Medborgarnas flyktingombudsman (MFO), samt bloggar ibland så här intressant. (Någon direkt kritik mot för stor generositet i invandringspolitiken har jag dock inte sett från Wager.)
I ett klipp från Ring P1, som Fredrik Brunna bloggade häromdan, hade en man från Falkenberg synpunkter på den havererade invandringspolitiken.
Läste nyligen, bl a i DN, att antalet svenska medborgare som årligen lämnar Södertälje är rekordstort, brutto 3500 personer. Malmö lämnas årligen av allt fler infödda svenskar (om undersökning om orsakerna i Sydsvenskan). Malmös nettoflyttning av svenska medborgare var marginellt positivt mellan 1993 och 2001, men 2003 flyttade netto cirka 1000 och 2005 nästan 1600 svenska medborgare från staden (se graf från rapport (pdf) och Sydsvenskan). För 2006 har jag inte hittat data, men det var ju rekordår för utländsk invandring, netto 4900 personer (Sydsvenskan) Skillnad mellan antal svenska medborgare och antal invandrare minskade alltså 2006 med 6500 personer.
Ulf Nilson konstaterar i en Expressenkrönika att var fjärde svensk mellan 53 och 63 års ålder avser att som pensionär flytta utomlands. Ulf Nilson använder i krönikan uttryck som "VI HÅLLER PÅ ATT BYTA FOLK..." och "[D]enna väldiga folkvandring...", men förefaller dock tokliberalt förespråka fri arbetskraftsinvandring med lite lägre bidrag. Här hänvisar han till USA, men missar väl att det där förs en intensiv diskussion om att minska invandringen?
Kritisk s-röst i Ystad, med reflektioner av detta slag:"Det ledande politiska etablisemanget och media angriper omgående den som vill diskutera missförhållandena."
Om du ännu inte gjort det, ta gärna en titt på bloggportalen Motvärnet. (Blogginläggen länkas där i bloggnamnen till höger om inläggsrubrikerna.)
================================================
[1] Originaltitel: "Fitna. guerre au coeur de l'islam". Engelsk titel: "The War for Muslim Minds: Islam and the West".
[2] Orsaker till tankeförbud tror jag bl a kan vara sådant som mångkulturell diskurs inom högre utbildning och kollektivt dåligt samvete för kolonialismen. Euro-arabiska dialogen, EAD, kan ju också vara ett problem som påverkar Europas politiska agenda (bl a genom utbildning/historieskrivning). Se gärna denna Bat Ye'or-intervju.
(Sajter, förutom i texten länkade, som gett mig hintar vid skrivandet av denna post var Robstens blogg, Every Kind of People och I mitt Sverige, samt en podcast på the Gathering Storm och bloggsökmotorn knuff.se.)
Andra bloggar om: samhälle, islam, invandring, islamism, islamisering, invandringspolitik, yttrandefrihet, sharia, sudan, Muslimska Brödraskapet
Comments
No responses to “Islam -- ett hot?”
Skicka en kommentar
Kommentera relevant och undvik invektiv.
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.