Caldwell om invandring i Europa (VIII) -- moderata muslimer

Fick för mig att översätta ytterligare några stycken ur Christopher Caldwells bok. (Samtliga Caldwell-poster här.)

Att nå ut till så kallade "moderata muslimer" är en grundbult i Europas strategi mot terrorism. Moderata muslimer är de man kan lita på inte "förvanskar islam", eller åtminstone enbart förvanskar den på ett positivt sätt -- genom att skapa en "europeisk islam" som kan interagera med kontinentens politiska institutioner utan att bryta ner dem. I en diskussion om Bernard Lewis förutsägelse att islam kommer att dominera Europa mot slutet av detta århundrade sa den syrisk-tyske sociologen Bassim Tibi att "[P]roblemet är inte huruvida en majoriteten av européerna är islamiska, utan snarare vilket islam -- sharia-islam eller euro-islam -- som kommer att dominera Europa". Den sortens uttalanden inspirerar planerare, visionärer och politiker, men lugnar inte direkt den vanlige européns sinne. Euro-islam nämndes inte i deras historieböcker på gymnasiet och de är inte övertygade om att den existerar annat än som fix idé i deras ledares politiskt korrekta fantasi.

Vidare påminner den dynamik med vilken euro-islam skulle saluföras om den i israelisk-arabiska fredsförhandlingar, fokuserade kring idén om "land mot fred". Väst ger upp något (land) som är konkret, kvantifierbart och oåterkalleligt när det getts bort. I utbyte överger muslimerna något (fred) som är vagt subjektivt och möjligt att återkalla med en förändring av sinnelaget. Europa kan bara genomföra euro-islam genom att förändra sina institutioner. Vad man får i utbyte är en försäkran från moderata muslimer att radikala muslimer kommer att bli mindre fientliga med detta.

Ingen har med exakthet definierat vad en "moderat muslim" är, eller om detta uttryck ska förstås politiskt eller religiöst. Om en "moderat muslim" är någon som praktiserar islam på ett moderat vis existerar det per definition ett annat icke-moderat alternativ. Denna syn är i enlighet med européers sätt att se på andra religioner -- de är okej bara de inte tas på för stort allvar. Men utan en underliggande övertygelse om att det är något speciellt farligt med islam, har uttrycket "moderat muslim" inget berättigande. Ingen talar om förre franske premiärministern Lionel Jospin som "moderat protestant".

Caldwell tar sedan upp uttrycket "moderat muslim" som något som avser i vilken grad islam är politisk, och där behöver inte mera religiöst utövande innebära mindre politik och vice versa.

Vidare diskuteras hur islam förhållit sig till terrorism i islams namn. Först ett avsnitt om moderata muslimers uttalanden och sedan bl a detta:

I den omedelbara efterräkningen av 7:e juli-bombningarna fördömde den brittiske muslimen Massoud Shadjareh, ledare för Islamic Human Right Commission, attacken -- men med ett häpnadsväckande förbehåll. "Det måste göras en åtskillnad mellan de som genomför dessa dåd och de som är passionerat engagerade kring orättvisor", sa han. "Vi måste uppmuntra denna passion och ge dem vägar i samhället där de kan hantera orättvisorna." Fastän detta inte är explicit stöd för terrorism är enligt detta synsätt al-Qaidas analys av världen huvudsakligen korrekt. Det passerar som "moderat islam", men allt det faktiskt gör är att flytta ett ultimatum mot väst till en ny nivå -- från detonation till rekrytering. Al-Qaida säger att väst måste göra vissa saker eller annars drabbas av terrorism. Om detta är västs valmöjlighet är det svårt att se vad de skulle få ut av kultiverade moderata muslimer.

Lite längre fram tas bl a terrordåd av västerlänningar upp, såsom Oklahoma-bombaren Timothy McVeigh samt en brittiske läkare som dödade 500 patienter. Varför beskylls inte västerlänningar för något ansvar kring dessa dåd?

I praktiken finns en väldigt stor skillnad: Det fanns ingen substantiell grupp vita amerikaner som applåderade Timothy McVeighs handling eller sa att fastän hans medel var felaktiga de orättvisor som han nämnt var verkliga och att ignorerande av hans budskap vore att be om vedergällning. Det fanns ingen grupp vita britter som fann Harold Shipmans massmördande annat än motbjudande.

-

(Utanför ämnet, men med viss anknytning till sista stycket, är Dilsa Demirbag-Stens GP-artikel häromveckan, där hon menar att det är lika illa att nämna hedersmord i kurdisk kultur som att generalisera svenskar som "kuvade alkoholister". Att vara kuvad -- vad får henne att tro att svenskar är det, och som argument mot kulturell generalisering... -- är inte något svenskar försvarar, och inte heller alkoholism. Men hedersmord försvaras inom kurdisk kultur, vilket är problemet. Bl a därför faller Dilsas argumentation, men även då tesen att det påstås att alla kurder har hederskultur är inkorrekt. Det är okej om liberaler och andra dryftar hedersbrott bland kurder och alkoholism bland svenskar, givet att problemen finns inom dessa respektive grupper. Det möjliggör initiativ snarare än stigmatiserar och cementerar, som Dilsa menar. Annars närmast oreras om begrepp som liberalism, konservatism, individualism och förändring.)



Övriga Caldwell-poster:
* Chris Caldwell om invandring i Europa
* Caldwell om invandring i Europa (II) -- europeisk debatt
* Caldwell om invandring i Europa (III) -- arbetskraft?
* Caldwell om invandring i Europa (IV) -- missnöjes-utvandring
* Caldwell om invandring i Europa (V) -- syn på islam
* Caldwell om invandring i Europa (VI) -- citat om muslimsk lobbying
* Caldwell om invandring i Europa (VII) -- islam och religionskritik

Relaterat i Twingly-media: SvD, Expressen, HD
Andra bloggar om: samhälle, politik, religion, terrorism, islam, radikal islam, islamism, muslimer, moderata muslimer, Europa