Redekers missnöje, reaktion plus islamiskt föredöme

Nedan inledningen (mindre än hälften) av Redekers text (först översatt från franska till engelska och sen från engelska till svenska, allt med översättningsprogram och viss korrigering). Muhammed-avsnittet är inte med.

Man kan se att Redeker skriver i en slags tradition av tydligt missnöje rörande islamisk påverkan på våra västliga samhällen (här det franska). Med tradition menar jag den där exempelvis Oriana Fallaci finns. I missnöjet finns en uppgivenhet kring religionen islam, att dess ideologi och samhällsmodell har en inneboende intolerans och därmed inte är kompatibel med vårt västliga samhälle.

Att religion och samhälle inte hålls isär är förvisso något som inte kännetecknar eller är förenligt med våra demokratiska samhällen. Detta med synen på samhället hade varit klart bättre att påpeka än att, som Redeker, anklaga Muhammed för att vara flåbusarnas flåbuse och benämna honom som våldets profet och Jesus som fredens. Här hamnar alltså Redeker nära Fallacis förolämpande frenesi. Men det finns inga skäl i världen att inte försvara rätten att kritisera religioner!

Efter Redekers text nedan (i blått) en Time-artikel (i rött) med en muslimsk reaktion av en församlingsföreståndare vid en moské som beklagar att uttalanden som Redekers innebär en polarisering mellan extrema på båda sidor. Det istället för att medge att våldet från extrema muslimer är det avgörande problemet. Frågan är vilka han menar hör till de extrema på den icke-islamiska sidan; Redeker själv, eller...


Redekers text översatt till dålig engelska.

[REDEKER FRANSKA VIA DÅLIGT TOLKAD ENGELSKA TILL NÅN SLAGS (MEA CULPA) SVENSK TEXT (lite som visk-leken?)]
Ansikte mot ansikte med islamiska förolämpningar, vad ska den fria världen [...]? Av Robert Redeker

Reaktionerna som startades av Benedict XVI om Islam och våld, är delar av islams försök att döda västs mest dyrbara värden, som ingenstans står att finna i den Muslim världen: tankens och ordets frihet. Islam försöker att införa sina egna regler i Europa: offentliga badanläggningar stundtals exklusivt för kvinnor, förbud för kritik av Islam med karikatyrer, starka krav på att muslimska elever ska få Halal i skolbespisningarna, en kamp för att införa den islamiska slöjan i skolorna, islamfobi-anklagelser mot det fria tänkandet.

Hur kan vi förklara att G-string förbjöds från ”Paris stränder” förra sommaren? (notera: ”Paris playa” är en årlig företeelse när 2 km fin sand sprids utmed Seines bankar, en kär tradition under Paris somrar). Den orsak som Paris borgmästare förmedlade var märklig: ”risk för problem med allmän lag och ordning”. Innebar det att de frustrerade grupperna av tonåringar skulle ha blivit våldsamma av att se skönhet? Eller fruktade vi islamisternas demonstrationståg runt om Paris badstränder?

Men å andra sidan är tillåtande av den islamiska slöjan – ett upphov till förtryck av kvinnan – på gatorna ett mycket större hot mot allmän lag och ordning än G-string är. Den verkar inte för långsökt att tro att förbudet mot G-string är årets exempel på islamisk inverkan på franska sinnen och innebär mer av omedveten underkastelse till islamisk diktatur; detta skeende har åtminstone resultat i den försåtliga muslimska pressen över folk sinnen. De som invände mot invigningen av Jean Paul II:s torg i Paris motsätter sig emellertid inte uppförda moskéer. Islam tvingar liksom Europa att anpassa sig till deras vision för mänskligheten.

Som tidigare med kommunism, är väst under ideologisk uppsikt. Islam önskar att vara som tidigare kommunismen, ett alternativ till västs civilisation. Likt kommunismen liksom ställer kräver den att få bli legitim och erövra sinnen genom att använda den emotionella reaktionen hos det omsorgstyngda västliga samvetet för dem i utlandet, representerandes de fattigas röst och de med behov i världen. Igår förmodades den rösten komma från Moskva, i dag kommer den från Mecka! [...] [Vissa intellektuella] byter ut gårdagens begrepp anti-kommunism mot islamfobi. [...]

[/REDEKER]


Länk till Time-artikeln.

[TIME]
Dalil Boubakeur, rector of the Mosque of Paris and president of the French Council of the Muslim Religion, told TIME that Redeker had made "grave errors" in treating questions of religion in a "purely subjective manner." But, he said, "we have to respond with arguments, not threats of violence. I deplore the situation he is in."

Beyond that, Boubakeur deplores what amounts to the further coarsening of relations between Muslims and non-Muslims in Europe. "This helps the radicals on both sides," he says. "The Islamist radicals say, 'See, they're still insulting Islam,' while the anti-Muslim extremists see Islam's propensity for violence confirmed." Boubakeur wants to see more active prosecution of what he calls "acts that provoke religious hatred." The French authorities, meanwhile, are more interested in finding the people who have threatened to kill Redeker.

[/TIME]


...är kanske även jag en "anti-Muslim extremist", när jag ser extrema islamisters våld som en del av det våld som förekommer på de fronter där islam expanderar? Därmed säger jag inte att en majoritet muslimer förespråkar våld eller påstår inte att det att det finns exempel i historien på islamiska ledare som varit pacifister. Dock ser jag ett problem i att islam av i dag inte skiljer på religion och politik och att den islamiska världen inte med tillräcklig kraft -- i ord och handling -- motsatt sig de våldsamma farliga extremisterna, så att de isolerats och förlorat inflytande.

Om religioner med deras inbyggda absolutistiska anspråk -- vilken religion det vara må (kanske inkl kommunism) -- får styra samhället så kan det inte samtidigt vara demokratiskt. Det är därför VI INTE FÅR ge efter för extremister påtryckningar med våld, och det är lika väl därför som religionen islam otvetydigt måste ta avstånd från våldsproklamationer. Men det är också därför som vi (t ex vår justitiekansler) inte får visa våldsproklamationerna någon hänsyn i form av välvillighet. I den mån sån hänsyn visas upphör i motsvarande grad vårt samhälles (sekulära) demokrati, som är vårt samhällssystems grundval.

Slutligen ett exempel på islamiska demokratiska föredömen: Demokratiske Muslimer.


Andra bloggar om: , , , , ,

Comments

4 Responses to “Redekers missnöje, reaktion plus islamiskt föredöme”

Anonymous sa...
5 oktober 2006 19:49

> Boubakeur wants to see more
> active prosecution of what he
> calls "acts that provoke
> religious hatred."


Ett uttalande som visar att han inte har sin hemvist i den upplysta demokratiska delen av den ideologiska vektorrymden.

Att fredligt förespråka artighet är någonting helt annat är det vi har sett på senare tid, inte begränsat till intoleranta muslimer, alla leker kränkta numera, men med sitt tydligaste uttryck därifrån.

Dessutom beskrev inte påven profeten som en flåbuse; han citerade en kejsare som inte var speciellt konfrontatorisk. Verkligheten är mycket mer ofördelaktig.

Problemet med muslimer som leker kränkta så fort profeten kommer på tal är att det definitionesmässigt bara är muslimer som anser honom som någon guds profet. Vad de inte förstår är att rätten att vara muslim inte står högre än rätten att inte vara det. Att inte vara muslim är att anse honom icke vara någon guds profet. Ickemuslimer har all rätt i värden att se honom som vilken historisk makthavare som hellst och bedömma och beskriva honom som vi gör med andra sådana historiska figurer.

Bedömd på det viset framstår han naturligtvis som en man som få moderna människor skulle vilja ha till granne.

Magnus sa...
5 oktober 2006 20:58

Jag håller med helt och hållet med! Den imamen (eller vad han nu var) avslöjar exakt i den mening du citerade att han inte är demokrat utan snarare uppmuntrar hoten.

Men än allvarligare är kanske när vi ickemuslimer jamsar med i gnället om så kallad "kränkning av islam", när våldsamma hotande islamister beskrivits som just våldsamma. (T ex JK samt de i Frankrike som inte ställt upp för Redeker.) Därför var det iaf här skönt att läsa att TIME dömer ut moské-mannen såsom en som inte står upp mot våld och hot.

Det var förresten Redeker som beskrev Muhammed som en judeslaktare (och Jesus som motsatsen, en fridsstiftare). Delvis har han ju rätt, men den där traditionen jag nämnde förklarar ju dagens våldsamma muslimer med historiskt grymt våld på ett enkelspårigt orättvist sätt. Detta fyller väl funktionen att ge misstänksamhet mot precis alla muslimer; men islam som religion finns det iofs i dag skäl att kritisera som sammanblandades politik och religion och på ett (om man så säger...) mer eller mindre absolutistiskt sätt. (Islamisterna isoleras därmed inte som de borde.)

Påven har jag inte kommenterat än, men hans tal uppmanade ju till dialog samtidigt som det verkligen "fejsade" våldet, vilket ju var relevant med tanke på islamisters aktiviteter. Dock återkom i talet medeltida muslimers bestialiska våld nästan som en tråd i talet, vilket nog inte var en retorisk fullträff. Men talet hölls ju i ett universitet i väst och med tanke på dess centrala resonemang var det ju inget att bli kränkt över! Allra minst då radikala religiösa ledare i arabvärlden ofta sagt att det är både okej och önskvärt att mörda otrogna. De är ju islamisternas favoritledare. Påven sa inte att muslimer ska behandlas dåligt, bara antydde att de inte bör använda våld. Här en extrem assymetri i krav som på radikala muslimer och andra!

Sen bör vi nog inte glömma att minst 6 av 10 muslimer inte alls gillar sharialagar utan vill ha västs friheter -- när vi gnäller på radikala vålds och hot användande extrema muslimer. Inte för att spela balanserade och politiskt korrekta utan för att inte släcka ett hopp om ett islam som törs och förmår att styra in på demokratins väg. Men så ser det ju tyvärr inte ut just nu, och det viktiga är nu att stå emot våldsanvändning i politiskt syfte.

(Förresten är väl väldsanvändning i politiskt syfte något man normalt definierar som terror, och i så fall är ju även hoten mot Redeker,mot Jyllandsposten och tecknarna där med mera att betrakta som terrorism... Nåt för JK att fundera på kanske?)

Att stå emot terrorn tror jag är det som mest retar upp de ansvariga för våldet och ä de som bäst isolerar dem som politisk kraft. Men där har vi naturligtvis också att stå emot imamer, JK, vanliga vänstermjukisar samt vänsterdårar som Hizbollah-anhängarna Jan Myrdal och George Galloway (De två senare menar ju ungefär att islamismen är den nya progressiva rörelsen mot imperialismen ( S I C ! )).

Anonymous sa...
5 oktober 2006 21:21

Jag fick för mig att kärnan i påvens uttalande var huruvida förnuftet kan stå i konflikt med religionen. Om jag förstog honom rätt så var det faktiskt ett ut katolsk synvinkel betydande uttalande. Han postulerade att om dit förnuftet leder oss står i konflikt med vår förståelse av kristendomen så är det vår förståelse av kristendomen som brister eftersom kristendomen inte kan stå i strid med förnuftet. Ett närmanst nytomistiskt postulat.

Därtill påpekade han att inom islam finns tesen att den fromma lydnaden är överordnad förnuftet.

Anonymous sa...
5 oktober 2006 21:53

Aha! Nu ser jag att Du skrev att Redeker anklagade Muhammed. Jag fick för mig att Du skrev påven.

Men i grunden är väl flåbuse en gansk bra beskrivning. Rena vikingen. Till exempel är slavhandel och krigsanstiftan någonting vi idag rynkar på näsan åt.

Skicka en kommentar

Kommentera relevant och undvik invektiv.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.