Redekers missnöje, reaktion plus islamiskt föredöme

Nedan inledningen (mindre än hälften) av Redekers text (först översatt från franska till engelska och sen från engelska till svenska, allt med översättningsprogram och viss korrigering). Muhammed-avsnittet är inte med.

Man kan se att Redeker skriver i en slags tradition av tydligt missnöje rörande islamisk påverkan på våra västliga samhällen (här det franska). Med tradition menar jag den där exempelvis Oriana Fallaci finns. I missnöjet finns en uppgivenhet kring religionen islam, att dess ideologi och samhällsmodell har en inneboende intolerans och därmed inte är kompatibel med vårt västliga samhälle.

Att religion och samhälle inte hålls isär är förvisso något som inte kännetecknar eller är förenligt med våra demokratiska samhällen. Detta med synen på samhället hade varit klart bättre att påpeka än att, som Redeker, anklaga Muhammed för att vara flåbusarnas flåbuse och benämna honom som våldets profet och Jesus som fredens. Här hamnar alltså Redeker nära Fallacis förolämpande frenesi. Men det finns inga skäl i världen att inte försvara rätten att kritisera religioner!

Efter Redekers text nedan (i blått) en Time-artikel (i rött) med en muslimsk reaktion av en församlingsföreståndare vid en moské som beklagar att uttalanden som Redekers innebär en polarisering mellan extrema på båda sidor. Det istället för att medge att våldet från extrema muslimer är det avgörande problemet. Frågan är vilka han menar hör till de extrema på den icke-islamiska sidan; Redeker själv, eller...


Redekers text översatt till dålig engelska.

[REDEKER FRANSKA VIA DÅLIGT TOLKAD ENGELSKA TILL NÅN SLAGS (MEA CULPA) SVENSK TEXT (lite som visk-leken?)]
Ansikte mot ansikte med islamiska förolämpningar, vad ska den fria världen [...]? Av Robert Redeker

Reaktionerna som startades av Benedict XVI om Islam och våld, är delar av islams försök att döda västs mest dyrbara värden, som ingenstans står att finna i den Muslim världen: tankens och ordets frihet. Islam försöker att införa sina egna regler i Europa: offentliga badanläggningar stundtals exklusivt för kvinnor, förbud för kritik av Islam med karikatyrer, starka krav på att muslimska elever ska få Halal i skolbespisningarna, en kamp för att införa den islamiska slöjan i skolorna, islamfobi-anklagelser mot det fria tänkandet.

Hur kan vi förklara att G-string förbjöds från ”Paris stränder” förra sommaren? (notera: ”Paris playa” är en årlig företeelse när 2 km fin sand sprids utmed Seines bankar, en kär tradition under Paris somrar). Den orsak som Paris borgmästare förmedlade var märklig: ”risk för problem med allmän lag och ordning”. Innebar det att de frustrerade grupperna av tonåringar skulle ha blivit våldsamma av att se skönhet? Eller fruktade vi islamisternas demonstrationståg runt om Paris badstränder?

Men å andra sidan är tillåtande av den islamiska slöjan – ett upphov till förtryck av kvinnan – på gatorna ett mycket större hot mot allmän lag och ordning än G-string är. Den verkar inte för långsökt att tro att förbudet mot G-string är årets exempel på islamisk inverkan på franska sinnen och innebär mer av omedveten underkastelse till islamisk diktatur; detta skeende har åtminstone resultat i den försåtliga muslimska pressen över folk sinnen. De som invände mot invigningen av Jean Paul II:s torg i Paris motsätter sig emellertid inte uppförda moskéer. Islam tvingar liksom Europa att anpassa sig till deras vision för mänskligheten.

Som tidigare med kommunism, är väst under ideologisk uppsikt. Islam önskar att vara som tidigare kommunismen, ett alternativ till västs civilisation. Likt kommunismen liksom ställer kräver den att få bli legitim och erövra sinnen genom att använda den emotionella reaktionen hos det omsorgstyngda västliga samvetet för dem i utlandet, representerandes de fattigas röst och de med behov i världen. Igår förmodades den rösten komma från Moskva, i dag kommer den från Mecka! [...] [Vissa intellektuella] byter ut gårdagens begrepp anti-kommunism mot islamfobi. [...]
[/REDEKER]


Länk till Time-artikeln.

[TIME]
Dalil Boubakeur, rector of the Mosque of Paris and president of the French Council of the Muslim Religion, told TIME that Redeker had made "grave errors" in treating questions of religion in a "purely subjective manner." But, he said, "we have to respond with arguments, not threats of violence. I deplore the situation he is in."

Beyond that, Boubakeur deplores what amounts to the further coarsening of relations between Muslims and non-Muslims in Europe. "This helps the radicals on both sides," he says. "The Islamist radicals say, 'See, they're still insulting Islam,' while the anti-Muslim extremists see Islam's propensity for violence confirmed." Boubakeur wants to see more active prosecution of what he calls "acts that provoke religious hatred." The French authorities, meanwhile, are more interested in finding the people who have threatened to kill Redeker.
[/TIME]


...är kanske även jag en "anti-Muslim extremist", när jag ser extrema islamisters våld som en del av det våld som förekommer på de fronter där islam expanderar? Därmed säger jag inte att en majoritet muslimer förespråkar våld eller påstår inte att det att det finns exempel i historien på islamiska ledare som varit pacifister. Dock ser jag ett problem i att islam av i dag inte skiljer på religion och politik och att den islamiska världen inte med tillräcklig kraft -- i ord och handling -- motsatt sig de våldsamma farliga extremisterna, så att de isolerats och förlorat inflytande.

Om religioner med deras inbyggda absolutistiska anspråk -- vilken religion det vara må (kanske inkl kommunism) -- får styra samhället så kan det inte samtidigt vara demokratiskt. Det är därför VI INTE FÅR ge efter för extremister påtryckningar med våld, och det är lika väl därför som religionen islam otvetydigt måste ta avstånd från våldsproklamationer. Men det är också därför som vi (t ex vår justitiekansler) inte får visa våldsproklamationerna någon hänsyn i form av välvillighet. I den mån sån hänsyn visas upphör i motsvarande grad vårt samhälles (sekulära) demokrati, som är vårt samhällssystems grundval.

Slutligen ett exempel på islamiska demokratiska föredömen: Demokratiske Muslimer.


Andra bloggar om: robert redeker, islamism, frankrike, religion, demokrati, yttrandefrihet