Smygande sharia i motståndslös relativism

Kommenterade just ett inlägg på Stefan Olssons blogg, här.

Om ni gillar/ogillar att jag på detta sätt uppmärksammar viktiga saker jag tycker jag kommenterat, tjoa gärna till i en kommentarer.

Här är förresten mina första kommentarer på Stefans inlägg, som handlade om att religiösa immigranter ska inkorporeras i svenska lag (tyvärr saknar Stefan referenser till relevant problematisering i mångkulturell diskurs och argumenterar därmed, jämte en förenkling jag inte förstår, ganska svagt):

-------------
...hur lätt är inkorporerande i lag om man inte har universitetens [och myndigheters] stöd samt som svar får våld emot sig?

Vi i Sverige inför i multikulturalismens och kulturella känslighetens namn (det senare begreppet används väl ofta av de främsta liberala företrädarna för mångkulturalism) många saker som implicerar förskjutning av vår lag.

Exempel:

I och med att vi tillåter slöja i skolor och offentliga rum tillåter vi en politisk uniform i dessa miljöer. Orsaken till att Turkiet inte tillåtit dessa är att de ser det politiska manifesterandet i klädseln. Turkiet har därmed lyckats att hålla sig någorlunda fritt från inflytande av medeltida arabisk islam beträffande värderingar i samhället.

Enligt principer som redan finns i svensk lag [(politisk uniform)] kan vi alltså förbjuda slöja i skolor och offentliga sammanhang. Svenska muslimska kvinnorna Pernilla Ouis och Anne Sofie Roald, som är i islam lärda akademiker, är emot att slöja ska tillåtas i Sverige, vilket de framfört i flera debattartiklar.

Det finns ett oräkneligt antal andra exempel och “riktiga” muslimer — enligt undersökningar kan de vara grovt hälften av muslimer i väst — kan inte på sikt inte acceptera våra lagar. (De som tror på jihad enligt koranen, vilket kanske är några få procent av mulsimerna, enligt t ex Daniel Pipes, avser att växla mellan faser av fred och krig tills målen uppnåtts.)

Bara minsta anpassning av lagtillämpning innebär ett avsteg från vår lag, vilket motiverar nästa avsteg o.s.v. i en kedja utan slut. Allt enligt dialektisk princip. Att vi har sett till att muslimer inte får kritiseras, vilket torde bero på en rädsla vi har för rörelser med totalitära drag, är i sig en eftergift som lär försvåra försvar av våra lagar (offtopic kan [parentetiskt] nämnas att detta funnits ingå i missionerande muslimers strategi).

På sätt och vis är erkännandet av ens egen kulturella bas såsom en moraliskt (i lag/handling) objektivt sann bas något som skulle behövas och som i sig är anti-dialektiskt.

En orsak till islams framgångar i väst, där jag avser konvertering, tror jag [kan vara] att man erbjuder en absolut sanning, vilket är något som dessvärre övergetts av kristendomen.

De problem Storbritannien har lär beror på att man inte minst inom universitet och skolväsendet driver mångkulturell politik, och det gör de väl med både vänsterprogressiva och liberala deviser. I Sverige är jag övertygad om att vi är på fel kurs, och vi kommer inte att kunna avstyra en utveckling mot bl a inskränkt yttrandefrihet om vi inte inser roten till utvecklingen och fixar problemet.

Kulturell känslighet (relativism) måste överges.
-------------

-------------
Stefan, du skriver: "Den som vill följa Sharialagarna kan göra det, som det är idag. Det är fritt fram. Det blir då fråga om icke-juridiskt bindande överenskommelser, och det borde vara bra nog för Allah, eftersom hans lag rimligen står över den världsliga lagen, om jag nu har förstått islam rätt."

I och med denna mening verkar du inte du begripa vad sharia är. Sharia är inte bara vissa små riter, eller t ex att muslimer mellan sig lånar till varandra utan ränta. Det är iofs exempel på sharialag, men sharia är hela konceptet! Varken mer eller mindre. Sharia innebär alltså lika mycket äktenskapslagar som inte är förenliga med vår lag, bankverksamhet som diskriminerar ickemuslimer och i synnerhet judar och annat vi ser som oacceptabelt. Sharias grundprinciper, även de som uttrycks i kvinnans slöja, är i strid mot både vår lag, vårt samhällsbygge och vårt sätt att tänka; våra värderingar.

Du kan således inte säga att det är fritt för muslimer att i dag ha sharia, och tro att problem inte finns; att vår lag kan upprätthållas samtidigt med sharia.

Jag vet inte om du bara, som du ofta gör, leker med ord för att "bevisa" att något liberalt är genomförbart utan att intressekonflikter finns?

Att tillåta sharia kräver alltså att lagen speciellt anpassas för muslimer, och alltså det du inte säger dig acceptera -- men det som Nicholas Phillips förordar.

En sådan anpassning kallas i mångkulturell kontext för kulturell känslighet. Den är t ex mycket använd i Kanada, där yttrandefriheten nu råkar vara svårt trängd.
-------------

Jag hoppas denna publicering inte kränker Stefan och kommer här tydligt att informera när Stefans svarar.



----------------------------------------------------------------------
Relaterade twingly-artiklar:
SvD: "Sharialag väcker ny debatt"
DN 7:e juni: "Engelska kyrkan angriper Blair och Brown"
Sydsvenskan: "Krångel med slöjan", om sportcenter som stäms för diskriminering.
Dagen: "Sharialag i Storbritannien väcker debatt"


Andra bloggar om: samhälle, juridik, England, Sverige, särbehandling, bloggosfären, yttrandefrihet, sharia, jihad, liberalism, islam, ideologi, relativism, mångkulturalism, multikulturalism