"Om Alliansen hade haft en mera robust politik [...] hade Sverigedemokraterna knappast kommit in i riksdagen. Alliansens, men också Socialdemokraternas, politik är ju just den, som möjliggjort och även främjat Sverigedemokraternas inträde i riksdagen! Är det inte dags för folkets företrädare, politikerna, att börja inse det i stället för att fortsätta att sticka sina politiskt korrekta huvuden i sanden?"
* Gallup visar enligt The Nation att 67 procent i Pakistan "want the government take steps for Islamisation". 48 procent önskar att sharia införs gradvis i steg.
"-Vi behöver bra vittnesuppgifter för att kunna gripa någon. Det bör finnas ett antal personer som vet vilka som tänt på, säger Björ Blixter, presstalesman vid polisen i Göteborg, till TT. -Det är stora värden som eldas upp. Det som är bekymmersamt är att om vi sätter klorna i dem som tänt på kan de få betala stora skadestånd. De intecknar hela sin framtid på det här sättet"
Få prenumererar på mitt twitterflöde, så bloggar nedan VK-bloggare Jan Nilsson. F ö kan nämnas att Almqvist och Söder fortsätter länka Fria Tider. Nu en artikel om att den felaktiga -- om 20 asylsökandes gruppvåldtäkt, misshandel mm -- var riktig. De implicerar att polisanmälan är inkorrekt genom att ställa den mot påstådda uppgifter i egna samtal med föräldrar. En AB-artikel 2006 refereras men gäller dömt fall. (Fler taffligheter finns troligen; läste FT-artikeln några sekunder.)
Jag vet inte hur många gånger reportern frågade SD:s partisekreterare och gruppledare i Riksdagen om han hade något problem med att han länkat till en gravt felaktig artikel och spritt felaktiga beskyllningar. Artikeln i nättidningen sa att 20 ensamkommande flyktingungdomar misstänktes för gruppvåldtäkt i Husbybadet. Björn Söder erkände i programmet inte på något sätt att det var fel av tidningen att ge denna bild eller att han själv och en annan SD-riksdagsman spritt artikeln.
Det är allvarligt att 5-7 av de 18 pojkarna misstänks för sexuellt ofredande efter att enligt polisen ha strukit ett par 11-12-åriga flickor på rygg och lår. Saken är under utredning och befinns några av de straffmyndiga pojkarna skyldiga till sexuellt ofredande bör de dömas. Det är också allvarligt när man felaktigt förklarar detta som en gruppvåldtäkt som alla pojkar i gruppen är misstänkta för. Artikeln bidrog till att flyktingboendet senare angreps av stenkastare.
Man måste kunna hålla fler än en sak i huvudet samtidigt. Skulle det vara så att svenska medier ibland mörkar brott som utförs av invandrare är det ett svek som i längden slår mot just invandrarna och som också för trovärdighetens skull måste upphöra. Samtidigt kan eventuella felaktigheter självklart inte motivera att man, särskilt som svensk parlamentariker, hårdnackat försvarar att man spridit lögner och falska beskyllningar! Då är det pudel som gäller, utan pardon.
Jag säger inte att hela SD står för detta bottennapp, men det blir intressant att se om partisekreteraren får ha kvar sina uppdrag. Med denna nivå av rättsmedvetande anser jag att man inte har något att göra i Sveriges lagstiftande församling."
Bedömer att Söder sitter säkert. Jämte hans position är extrema SD:are vanliga och man sluter leden vid kritik. (När SD:s Patrik Ehn -- f ö till 2009 aktiv i grova rasistiska organisationen Third Way (knappast okej) -- mejlväxlat med en nationalsocialist (*) drabbades en som var kritisk, William Petzäll, av hånfulla gliringar och SD tycks nu söka att ersätta honom permanent.)
Nilsson fokuserar på det viktiga. Noterade själv av Söder att Expo påstods sakna källkritik medan han accepterar fel från Fria Tider för att media skriver om fel saker; syftade på idén att invandrares brott inte tas upp.
(*) Ur Expressen 7 december 2010:
"Expressen kan publicera ett mejldokument från Tyskland där Patrik Ehn skriver till Lennart Aae i september 2007. I mejlet ondgör sig Ehn över att Sverigedemokraterna tar avstånd från utomparlamentariska "fria grupper" för att inte förknippas med gatuvåld. Detta ser Ehn som ett "stort problem"."
Docenten i islamologi Jonas Otterbeck påpekar att Svenska fatwarådet blir rådgivande för svenska muslimer, och tydligen: "Strävan efter att skapa en enhetlig röst för muslimer blir allt vanligare i västvärlden".
Europeiska fatwarådet finns sedan länge. Gav t ex Norges muslimer råd om huruvida de ska vara för eller emot dödsstraff för homosexualitet.
Har ingen gedignare kunskap om Turkiet i politiskt hänseende, men fann via Claire Berlinski en intressant längre artikel i av Pinar Dogan och Dani Rodrik, i The National Interrest, om aktuell turkisk politisk korruption.
I tisdags arresterades en ansedd polischef, Hanefi Avci, som släppt en bok som bl a beskriver en påstådd komplott mot APK 2003 som fabricerad. Han anklagas nu för samarbete med en extremistisk organisation.
Ur Dogans och Rodriks artikel:
"In just about three months, 196 active-duty and retired officers are scheduled to go on trial in Turkey, charged with plotting in 2003 to overthrow the then-newly elected Justice and Development Party (AKP) government. The alleged coup plot—codenamed Operation Sledgehammer—involved horrifying acts, including the bombing of mosques and the downing of a Turkish fighter, aimed at destabilizing the government and paving the way for martial law and eventual takeover.
If the charges prove to be well-founded, the country’s powerful military establishment will stand disgraced for harboring violent, anti-democratic elements among its senior ranks. And it will be the first time that civilians have brought it to account for its frequent political intervention. Turkish democracy will have gone through a rite of passage, emerging stronger. Conservative-Islamist groups—the AKP and their ally the Gülen movement, a network of the followers of the Muslim spiritual leader Fethullah Gülen—will be vindicated and their political dominance assured.
But if the prosecutors’ case crumbles, it is the government, the Gülenists, the prosecutors, the media, and much of the country’s intelligentsia that will find itself discredited. For these groups have fought hard in recent months to convince Turks (and Turkey’s friends abroad) of the veracity of the Sledgehammer coup plot.
The sad irony is that the facts of the case leave no doubt as to where the truth lies: Operation Sledgehammer is a fiction. Its authors are not the defendants in the case but unknown malfeasants who fabricated the documents sometime after 2008. Anyone with a couple of hours to spare—and a good command of the Turkish language—can see it for themselves. That the charges have been allowed to stand for so long—and that a trial will take place at al—is testimony to the intensity of the disinformation campaign waged by the AKP and its supporters.
This is a bold claim, but one that is easy to substantiate. The Sledgehammer plot is chock-full of inconsistencies, the most telling of which are the inadvertent, but glaring anachronisms that make it plain that it could not have been hatched in 2003 as claimed. The documents purporting to be original military plans from 2003 contain references to entities that did not yet exist and future developments that could not have been known at the time. It’s as if a text pretending to date from 1970 referred to Diana Spencer as Princess of Wales—a title which she acquired only in 1981—or mentioned her car crash decades later. Hence, to any but the most jaundiced eye it is obvious that the incriminating documents were authored not by the military officers on trial, but by others many years later."
Sen går artikeln igenom diverse tveksamheter kring dokumenten och ställer sedan frågan vem som kan ha gjort förfalskningarna. Amerikanska experter anser att dokumenten "aimed at mobilizing U.S. support for the AKP government against the Turkish Army".
Vidare:
"In a recently released book by a distinguished police chief, Hanefi Avci, much light has been shed on these machinations. Avci claims that followers of Fethullah Gülen—the influential US-based spiritual leader—have formed a state within the state, effectively wresting control of the national police and large parts of the judiciary. (The Gülen movement is independent from the AKP, but the two have long been closely allied.) Gülenist police officers and prosecutors are targeting their perceived opponents, Avci writes, using illegal wiretaps, selective leaks to the media, judicial manipulation, planted evidence, and fabricated documents. He describes the organization of the Gülenists within the national police in some detail, even naming the imam who allegedly runs the network. Avci does not discuss the Sledgehammer case in detail, but leaves no doubt that he believes the defendants have been framed.
Such accusations against the Gülen movement are not new in Turkey. But what makes the book a bombshell is that its author is known to be close to the Gülen movement and the AKP. He also has an impeccable track record of courage and incorruptibility. No friend of the army, he famously pursued rogue elements within the military in a landmark investigation some years ago. Furthermore, Avci makes clear he abhors the worldviews of some of the military officers in the Sledgehammer case.
So Avci cannot be accused of harboring militarist, ultra-secularist, or ultra-nationalist sympathies. In view of his inside knowledge and long career in intelligence, neither can he be called a conspiracy theorist making wild accusation. His story has a credibility that earlier accounts have lacked. Yet when Avci reported his concerns to his governmental superiors, appealing personally to a minister, nothing happened. The AKP government refused to investigate and did nothing with Avci’s information.
Once the darling of government-friendly media, Avci has instead found himself the subject of an intense character assassination campaign waged by those same publications. In a pattern that is all too familiar, police have now linked him to a violent extremist group. Gülenist media are having a field day with the damaging, if implausible, accusations leaked from the investigation.
Only a serious and impartial investigation can verify whether Avci’s claims are well-founded. But they ring true and help make sense of many curious aspects of the Sledgehammer case. They account in particular for the highly prejudicial behavior of the prosecutors and the investigators, who have systematically disregarded evidence of fabrication while feeding the media with leaks against the defendants."
Sledgehammer-fallet och liknande exempel anses hjälpa Erdogan att komma i överläge gentemot oppositionen och militären där han lanserar sig som demokratins beskyddare mot kuppmakare i militären och bland sekulära.
Denna tragedin, menar artikelförfattarna, kommer att drabba förtroendet för dem som ansetts upprätthålla Turkiets demokrati (APK och Gülenist-allierade) och göra det svårt att rekonstruera den turkiska demokratin. De avslutar:
Putting Turkey back on the right path will require untainted political leaders and great courage and leadership on their part. It will also take an army that is willing to make a sharp break with the military coups and political meddling of the past.
Ja, man får hoppas att de finns som förmår att reda ut detta.
I SMP:s ledarredaktions genomgång av ett antal frågor i tips-form finns följande punkt:
"6.) Vilken myndighet får inte beställa signalspaning av FRA?
1. Regeringen
X Säpo
2 Försvarsmakten
Svar X. Säpo är sannolikt den enda polisorganisation i sitt slag som inte kan inrikta information från signalspaning. Inte heller försvarets materielverk eller totalförsvarets forskningsinstitut eller tullen och Kustbevakningen får numera beställa information. Det försvagar Sveriges säkerhet."
Apropå den nätrörelse som gjorde succé med den okunniga FRA-kritiken nämnde Dick Erixon idag en genomgång av Piratpartiets politik. Bland annat...
"...att man föreslår att om någon försöker 'väcka talan på upphovsrättslig grund 'mot någon där gärningen inte ingår i en näringsverksamhet ska dömas för 'försvårande av kulturspridning' till fängelse i högst två år."
PP föreslår alltså en tankebrottslag som ger fängelse. Att oseriösa stollar som piratpartisterna fick bred sympati och mandat i Europaparlamentet, säger det något om vår samtid? Kanske att grad av komplexitet i politiken ökat, där frågor hur som helst kan bli politik, eller kanske att politisk debatt är ytlig?
Ansvar för detta ligger nog delvis hos journalister, men även hos politiska kommentatorer. Mitt bidrag i FRA-debatten bl a detta, och det hjälpte ju (inte).
Pressmeddelande från justitiedepartementets idag (min fetning):
"- På ett seminarium i riksdagen i torsdags om unga som prostituerar sig gav jag ett retoriskt och olyckligt exempel på att rädslan för att bli upptäckt kan verka brottsförebyggande.
Låt mig, för att det inte ska finnas utrymme för missförstånd, en gång för alla mycket tydligt säga:
Jag anser inte att rättsväsendet ska skicka kuvert med särskilda färger till vare sig misstänkta eller dömda. Regeringen planerar inget sådant förslag.
En viktig utgångspunkt för ett rättssamhälle är att alla ska betraktas som oskyldiga till dess motsatsen bevisats. Den som dömts och avtjänat sitt straff ska vara fri."
Vad hon sa enligt videon nedan är något annat. Vet dock inte om något som sagts innan placerar uttalandena i ett fiktivt ickereellt sammanhang, men jag har svårt att tro att ord som "jag skulle kunna tänka mig att" befinner sig i en fiktiv kontext.
Om det är på det osannolika sättet kan man tycka att det dagarna efter tydligt borde ha klargjorts -- även av borgerliga kommentatorer -- men i stället såg vi då hur hon dividerade om färger samt sa sig stå för en variant på det hon sa:
"- Min uppfattning är att poliser är för tillmötesgående mot sexköpare som vill ha handlingarna skickade till jobbet, till advokaten, ja till vilka andra adresser som helst. Varför ska vi vara tillmötesgående mot de som kränker människor? Familjen ska få veta vad man håller på med. Jag tror att det tar skruv mycket mer än annat, i den meningen att många kommer att avstå, säger en upprörd Beatrice Ask enligt Aftonbladet."
Reinfeldt står dock fast vid att Beatrice Ask bör bli kvar, vilket även Thomas Bodström finner acceptabelt. Go figure...
Ser att Mona Sahlin, som rimligen har ett stort ansvar för riksdagens beslut om att Turkiet begick folkmord på armenier, jämte vänsterpartiet inte viker sig för Turkiets häftiga svar på vårt och amerikanska kongressens politik om historia. De har kanske inget val nu, men vad de borde förstå är att det är principiellt fel att politiker fattar beslut om historia/vetenskap.
Läser ju Caldwell, och apropå denna kris påpekar han (*) att Frankrike 2001 lade fram ett lagförslag om att det skulle bli kriminellt att förneka att Turkiet begått folkmord mot armenierna. Straffen för brottet skulle vara 45 000 euro och ett års fängelse. Lagen kom dock aldrig till stånd men andra lagar har, pådrivna av NGO:er, införts, såsom t ex att lärare måste uttala att Frankrikes närvaro i norra Afrika har positiv betydelse.
Att politiker ska fatta beslut om historiska händelser är förstås uppåt väggarna (håller här med exempelvis Robert Stenqvist). Caldwell ger dock en bakgrund. Han påpekar att när ifrågasättande av fakta om förintelsen på 90-talet blev straffbart i ett antal europeiska länder (tror den lett till fällande dom och under någon hetslagstiftning åtalades även cancerdrabbade Oriana Falacci) varnade franska historikern Madeleine Rebérioux för att lagen "is going to lead into other areas [...] other genocides and other assaults on what will be called 'historical truth'" (Contre la loi Gayssot, Le Monde 21 maj 1996).
Redan 1995 fick f ö historikern och Turkiet-experten Bernard Lewis tillsägelse av en domstol för att han tvekat att använda ordet folkmord om hur Turkiet under kriget 1915 behandlade armenierna. Vidare lyckades 2005 en NGO att få franske historikern Olivier Pétre-Grenouilleau till domstol för att denne kritiserat en lag om slavhandel från 2001, rörande slavhandelns historiska betydelse.
Kan detta uttrycka försök att hålla ihop åsikter i ett heterogent samhälle, eller är orsaken det att intresse- och påtryckargrupper i form NGO:er fått allt mer makt?
----- (*) Christopher Caldwell, Reflection on the Revolution in Europe, s. 75ff.
Apropå fallet där DO gav en muslim rätt som blivit av med aktivitetsstöd för att denne vägrat ta en kvinnlig chef i hand, låt mig återge ett stycke ur boken Modern Day Trojan Horse om strategi för islamisering. Detta om islamisk klädkod för kvinnor (min översättning):
"En del anser att den är kulturell, medan andra ser den som religiös. Oavsett vilket degraderar den kvinnor och behandlar dem som ojämlika, mentalt deformerade och några som inte får synas i offentligheten. Klädkoden rymmer hela konceptet av ett segregerat muslimskt samhälle. Tids nog, när det accepterats, kommer det segregerade samhället och alla dess förhållningsregler att leda till islamisk lagstiftning.
Så snart värdlandet accepterat det segregerade muslimska samhället ställs krav på separata simbassänger eller tider när män inte får tillträde. När detta uppnåtts förs kraven vidare till skolor och andra offentliga miljöer. Krav ställs att inga manliga läkare, muslimer eller icke-muslimer, har rätt att undersöka en muslimsk kvinna, så att sjukhus tvingas att tillhandahålla kvinnliga läkare. Dessa direktiv leder till vissa starka invändningar, men de passerar utan åtgärd. Samtidigt förbigår hela samhället det att sharia håller på att införas mitt framför deras ögon. Detta är bara ett exempel på det sätt den islamiska agendan drivs fram på alla håll."
En mycket bra om DO-beslutet reflekterande artikel är denna av Jasenko Selimovic (FP), kritiserande mångkulturalism som en ideologi som genom grupprättigheter ledar till separatism och -- rakt uttryckt -- islamisering.
Kan även nämna Lindenfors krav på att detta omedelbart överprövas.
"Åtalet har i sig varit kontroversiellt i det liberala Nederländerna, där röster höjts för att yttrandefriheten bör rymma även det misshagliga."
Verkligen! Nytänk i Holland om yttrandefrihet? (sic!)
Låt mig förresten skriva (*) att kristna är homofober och medeltida -- ord som dessa hyllas av vår tids mest populära politiska kommentatorer, vanligen på vänstersidan. Byter jag ut religion, till en som faktiskt i dess nutida tillämpning i hög grad förtjänar epiteten, går jag från att bli hyllad till att riskera åtal.
Man kan även notera att svenska tidningar som igår nämnde Wilders använde en rubrik där Wilders gavs epitetet "högerextremist". Det ser jag inte i några norska, danska eller europeiska tidningar, och våra medier ger en falsk bild av Wilders. Han är faktiskt bara (inte så lite idag) en liberal som nämner (vågar nämna) att mångkulturalism är problematisk samt påpekar och varnar för islamisering av Holland, där sharialagar redan tillämpas lokalt och frihet att tala om islam nu hotas.
SVT:s journalist agerar i inslaget cheerleader för begravning av yttrandefrihet. Roland Zuiderveld menar relativistiskt att demokratin Wilders försvarar är lika med fällande dom. Demokrati och yttrandefrihet skulle alltså aldrig kunna upphöra. Journalistvänstern brukar ju gilla röda diktaturer, så varför inte.
Jag har svårt att se att Zuiderveld är demokrat här. (JMG har visat att nästan varannan journalist är V eller MP; andel kulturjournalister hos SVT?) Såg i denna DN debatt-artikel att Zuiderveld arbetar -- säkert inom ramen för en diskurs som råder på våra universitet -- mot kritik av islam, där han snart släpper en kritisk bok om Geert Wilders. (Oberoende fri television...) Kan man tro att den blir lika progressiv (inkvisitions- och medeltidsbejakande) som kollegan och kommunisten Andreas Malms alster i ämnet?
-- (*) Inte för att det exakt precis är min åsikt.
En radikal muslimsk grupp väckte igår kväll ilska när den inledde en massiv kampanj för att införa sharialagar i Storbritannien.
Den fanatiska gruppen Islam4UK har redogjort för planer på att hålla en potentiellt uppviglande demonstration i London senare denna månad.
Och de kräver en fullständig avskaffande av det brittiska rättssystemet, dess tjänstemän och lagstiftning.
Medlemmar har uppmanat muslimer över hela Storbritannien att sammanstråla i huvudstaden den 31 oktober för en procession krävande ett fullständigt genomförande av sharialagar.
För att främja sin sak hånar de på en webbplats brittiska institutioner, visande en modell bild av Nelson's Column krönt med en minaret.
Planer för demonstration har skickats till Londonpolisen och kan uppvisa upp till 5000 extremister marscherande för att kräva det kontroversiella systemet.
Processionen - döpt March 4 Shari’ah - kommer att starta i underhuset, som gruppens hemsida beskriver som "just den plats där miljontals människors liv i Storbritannien förändras och det är härifrån som orättfärdiga krig inleds.
Gruppen har för avsikt att sedan marschera till 10 Downing Street och "kräva avlägsnande av tyrannen Gordon Brown från makt".
Marschen kommer sedan att sammanstråla på Trafalgar Square där demonstranterna räknar med att den "kommer att samla ännu mer stöd från turister och allmänhet, klargörande för Londons hjärta behovet av sharialag i samhället".
Gruppen förklarade: "Vi ber härmed alla muslimer i Storbritannien, i Manchester, Leeds, Cardiff, Glasgow och på alla andra ställen att gå med oss och kollektivt förklara att som lydiga den allsmäktige Allah vi har fått nog av demokrati och människogjord lag och den brittiska kulturens destruktivitet.
"På denna dag kommer vi att kräva en fullständig omvandling av det brittiska samhällssystemet dess medlemmar och lagstiftare och kräva fullständigt genomförande av sharialag i Storbritannien."
I går kväll fördömde politiker och andra muslimer gruppens uppviglande kommentarer, som kommer i kölvattnet av den senaste tidens våldsamma händelser i städer som Manchester, Birmingham och Luton.
Den konservativ parlamentsledamoten och f d arméofficeren Patrick Mercer sa: "Det är ytterst osmaklig och underblåser en rädsla hos den brittiska allmänheten." "Om någon tror att dessa åsikter är ett steg framåt för samhället är de allvarligt vilseledda. De är frånstötande och motbjudande."
Gruppen attackerades även av Tory-ledamoten Philip Davies, som sa: "Denna marsch är tydligt ett medvetet och provokativt försök att framkalla ras-spänningar och störa samhällets sammanhållning.
"Den enkla lösningen är att dessa människor flyttar till ett land som redan har sharia."
[Menar han att vidta någon åtgärd så att det sker, eller är det bara ord så att han inte framkallar ras-spänningar?]
En talesman för the Islamic Society of Britain sade: "99,999 procent av muslimer föraktar dessa människor. Detta tjänar bara till att bränsle ras-spänningar."
[Visar undersökningar det? (Brittiska och holländska undersökning finns [ref].) Om nu 1 av 100000 brittiska muslimer håller med gruppen och demonstrationen samlar planerat antal demonstrerande måste Storbritannien ha 500 miljoner muslimer, så talesmannen är inte nära sanningen. Både brittiska Al Jazeera och en f d domare i brittiska högsta domstolen talade för något år sedan om att införa sharialag i Storbritannien; Al Jazeera-videon om det här.]
Och Tory-ledamoten samt Daily Express-krönikören Ann Widdecombe sa: "Du kan inte ha två rättssystem sida vid sida och det vi har nu fungerar och det brittiska folket är helt nöjda med det."
- - - [ref] I en brittisk undersökning stödde grovt hälften (60% vid ett tillfälle 2004 och 40% vid ett tillfälle 2006) sharialag i Storbritannien: ANVIL, The Telegraph.
En holländsk undersökning beskrivs 10 dec 2004 här. Översättningsförsök...:
Hälften av Hollands muslimer vill ha ett islamiskt parti
HAAG Nederländerna - Drygt hälften (51 procent) av muslimer i Nederländerna anser att ett parti för muslimer bör bildas. [...]
[...]
Nästan 30 procent av alla muslimer vill att programmet hos ett muslimskt parti ska förorda sharia, islamisk lag, mot att mer än en tredjedel (34,2 procent) [inte anser det]. Av de tillfrågade som vill ha ett muslimskt parti, anser mer än hälften av att partiet bör ha sharia i programmet medan en av fem inte anser det.
Det bör alltså vara cirka 60 procent av de muslimer som förordar ett islamiskt parti som förordar att det ska ha sharialag på programmet.
En annan sak i artikeln:
71 procent av de tillfrågade anser att förolämpa islam måste bekämpas hårdare. 12 procent tycker inte det.
Översatte artikeln Netherlands Recognises Polygamous Marriages of Muslims, av Netherlands Info Services, som jag fann på Gates of Vienna.
Detta är alltså en särbehandling för muslimer. Enligt artikeln tar man på statistikbyrån bort äktenskap med fjortonåringar, men vad innebär egentligen det? Jämte övrig information i artikeln känns den uppgiften snarast oroväckande.
I alla händelser ställer det som benämns mångkulturalism krav på erkännande av andra kulturers normer. Bara så ni vet.
Trots att polygami är förbjudet i Nederländerna är äktenskap för muslimer med flera hustrur erkända av nederländska myndigheter.
Ombud i i synnerhet de större städerna registrerar årligen tiotals bigami- eller polygama äktenskap. Dessa äktenskap är förbjudna och ett brott i Nederländerna. Emellertid godtas polygama äktenskap som ägt rum i länder där mer än en hustru är tillåtet, såsom Marocko, rapporter tidningen NRC Handelsblad.
Om invandrare med flera hustrur bosätter sig i Nederländerna registrerar de lokala myndigheterna alla äktenskap. Men Central Bureau for Statistics (CBS), där alla äktenskap registreras nationellt, tar bort dessa bigami- eller polygama äktenskap ur sina filer under antagande att administrativa misstag inträffat. Därför är det okänt hur vanligt fenomenet är i Nederländerna.
Amsterdams stad har informerat CBS att äktenskapen inte är misstag. "Vi kommer nu att undersöka om detta kan betraktas som en trend som inte tidigare erkänts. Om det är fallet är det vår uppgift att rapportera det", förklarar CBS-forskare Jan Latten i NRC Handelsblad.
"För närvarande ingår det inte i vår statistik", påpekar Latten. "På samma sätt måste vi ta bort äktenskap som involverar fjorton-åringar. En man med två fruar kan bara inte existera enligt lagen."
Rotterdam stads talesman T. Verhoeven avslöjade att polygama äktenskap registreras nästan varje vecka. "De erkänns helt enkelt. Det är viktigt för oss att kontrollera att dokumenten är äkta och att mannen inte är nederländare.” Annars är det en olaglig konstruktion, förklarar Verhoeven.
I Amsterdam måste de kommunanställda informera åklagarmyndigheten (OM) om det finns misstankar om skenäktenskap eller utnyttjande av kvinnor. Men det har aldrig hänt, avslöjar en taleskvinna. Verhoeven har noterat att även i Rotterdam registrering av bigami- eller polygama äktenskap "praktiskt taget aldrig" avvisats.
Sökte i Youtube två veckor bakåt på orden BRITAIN ISLAM. Fanns en hel del gammalt, men detta verkade rätt nytt, allt förhoppningsvis från i år.
Muslimsk skola
I detta inslag beskrivs först hur en icke-saudisk lärare på en saudi-finansierad skola valde att bli whistle blower, eftersom...
Extrema islamister i Storbritannien
Här ett annat program (eventuellt från i år) om muslimsk extremism i Storbritannien, av samme Richard Watson som gjorde inslaget ovan.
Underminerad kristen värdegrund
Följande reportage torde vara från april i år, och rör biskopen Nazir-Alis varning för no-go-areas i Storbritannien, samt att mångkulturalismen innebär att lander avkristnas och gör livet svårare för kristna. Se The Telegraph.
"The history is based on our Cristian understanding of the world, that we built a country on this basis. But in the past decades or so, we seems to have lost it. We emphasize multiculturalism to the point of losing our own roots."
Sharia med Al Jazeera
Som om det ovan inte var nog, här brittiska Al Jazeeras program "Sharia in UK" (från i juli). I första klippet uttrycker en muslimsk kvinna stor oro för sharia, men anser inofficiella shariadomstolar är okej. Efter henne kan en företrädare för extrema Hizb Ut-Tahrir typ förorda omvandling av Storbritannien till islamisk stat. Den tredje person Al Jazeera valt att ha med är Stephen Hockman, f d jurist som förordar sharia i sitt hemland.
I andra klippet tas telefonröster med, en man och en kvinna för sharia. Tro om det var svårt att ha en annan uppfattning? Kvinnan som är kritisk mot sharialag varnar även för att de som föreslagits i Storbritannien varit mer konservativa än de i rätt radikala muslimska länder. Hizb Ut-Tahrir-killen hävdar 9 min in i klippet att Saudiarabien inte är ett islamiskt land...
Exotiskt... snart nära dig?
Och vad mer fann då inte Krösamaja på tuben... Skippade slipsprydda shariabank-apologeter för denna kärvänliga hälsning från Luton (den i asyl tvingade bloggaren Lionhearts hemstad). Mitt i byn under affärstid?
Kommenterade just ett inlägg på Stefan Olssons blogg, här.
Om ni gillar/ogillar att jag på detta sätt uppmärksammar viktiga saker jag tycker jag kommenterat, tjoa gärna till i en kommentarer.
Här är förresten mina första kommentarer på Stefans inlägg, som handlade om att religiösa immigranter ska inkorporeras i svenska lag (tyvärr saknar Stefan referenser till relevant problematisering i mångkulturell diskurs och argumenterar därmed, jämte en förenkling jag inte förstår, ganska svagt):
-------------
...hur lätt är inkorporerande i lag om man inte har universitetens [och myndigheters] stöd samt som svar får våld emot sig?
Vi i Sverige inför i multikulturalismens och kulturella känslighetens namn (det senare begreppet används väl ofta av de främsta liberala företrädarna för mångkulturalism) många saker som implicerar förskjutning av vår lag.
Exempel:
I och med att vi tillåter slöja i skolor och offentliga rum tillåter vi en politisk uniform i dessa miljöer. Orsaken till att Turkiet inte tillåtit dessa är att de ser det politiska manifesterandet i klädseln. Turkiet har därmed lyckats att hålla sig någorlunda fritt från inflytande av medeltida arabisk islam beträffande värderingar i samhället.
Enligt principer som redan finns i svensk lag [(politisk uniform)] kan vi alltså förbjuda slöja i skolor och offentliga sammanhang. Svenska muslimska kvinnorna Pernilla Ouis och Anne Sofie Roald, som är i islam lärda akademiker, är emot att slöja ska tillåtas i Sverige, vilket de framfört i flera debattartiklar.
Det finns ett oräkneligt antal andra exempel och “riktiga” muslimer — enligt undersökningar kan de vara grovt hälften av muslimer i väst — kan inte på sikt inte acceptera våra lagar. (De som tror på jihad enligt koranen, vilket kanske är några få procent av mulsimerna, enligt t ex Daniel Pipes, avser att växla mellan faser av fred och krig tills målen uppnåtts.)
Bara minsta anpassning av lagtillämpning innebär ett avsteg från vår lag, vilket motiverar nästa avsteg o.s.v. i en kedja utan slut. Allt enligt dialektisk princip. Att vi har sett till att muslimer inte får kritiseras, vilket torde bero på en rädsla vi har för rörelser med totalitära drag, är i sig en eftergift som lär försvåra försvar av våra lagar (offtopic kan [parentetiskt] nämnas att detta funnits ingå i missionerande muslimers strategi).
På sätt och vis är erkännandet av ens egen kulturella bas såsom en moraliskt (i lag/handling) objektivt sann bas något som skulle behövas och som i sig är anti-dialektiskt.
En orsak till islams framgångar i väst, där jag avser konvertering, tror jag [kan vara] att man erbjuder en absolut sanning, vilket är något som dessvärre övergetts av kristendomen.
De problem Storbritannien har lär beror på att man inte minst inom universitet och skolväsendet driver mångkulturell politik, och det gör de väl med både vänsterprogressiva och liberala deviser. I Sverige är jag övertygad om att vi är på fel kurs, och vi kommer inte att kunna avstyra en utveckling mot bl a inskränkt yttrandefrihet om vi inte inser roten till utvecklingen och fixar problemet.
Kulturell känslighet (relativism) måste överges.
-------------
-------------
Stefan, du skriver: "Den som vill följa Sharialagarna kan göra det, som det är idag. Det är fritt fram. Det blir då fråga om icke-juridiskt bindande överenskommelser, och det borde vara bra nog för Allah, eftersom hans lag rimligen står över den världsliga lagen, om jag nu har förstått islam rätt."
I och med denna mening verkar du inte du begripa vad sharia är. Sharia är inte bara vissa små riter, eller t ex att muslimer mellan sig lånar till varandra utan ränta. Det är iofs exempel på sharialag, men sharia är hela konceptet! Varken mer eller mindre. Sharia innebär alltså lika mycket äktenskapslagar som inte är förenliga med vår lag, bankverksamhet som diskriminerar ickemuslimer och i synnerhet judar och annat vi ser som oacceptabelt. Sharias grundprinciper, även de som uttrycks i kvinnans slöja, är i strid mot både vår lag, vårt samhällsbygge och vårt sätt att tänka; våra värderingar.
Du kan således inte säga att det är fritt för muslimer att i dag ha sharia, och tro att problem inte finns; att vår lag kan upprätthållas samtidigt med sharia.
Jag vet inte om du bara, som du ofta gör, leker med ord för att "bevisa" att något liberalt är genomförbart utan att intressekonflikter finns?
Att tillåta sharia kräver alltså att lagen speciellt anpassas för muslimer, och alltså det du inte säger dig acceptera -- men det som Nicholas Phillips förordar.
En sådan anpassning kallas i mångkulturell kontext för kulturell känslighet. Den är t ex mycket använd i Kanada, där yttrandefriheten nu råkar vara svårt trängd.
-------------
Jag hoppas denna publicering inte kränker Stefan och kommer här tydligt att informera när Stefans svarar.
I förra veckan arresterades Gregorius Nekschot. Översattning av en nyhetsartikel i artikel i DutchNews.nl i fredags:
Parlamentsledamöter över hela det politiska spektrat har bett jusitieminister Ernst Hirsch Ballin att förklara arresteringen av en serietecknare på anklagelser om diskriminering.
Serietecknaren, arbetandes under pseudonymen Gregorius Nekschot, arresterades i tisdags misstänkt för att ha publicerat mot muslimer och mörkhyade människor diskriminerande bilder. Arresteringen följde på ett klagomål mot Nekschot år 2005.
I ett kort uttalande sa Hirsch Ballin att det inte råder någon tvekan om att gränserna för rätten att fritt uttrycka sig begränsats i Nederländerna.
Nekschot, en etablerad serietecknare vars verk bland annat publiceras i magazine HP/De Tijd, släpptes efter att under tisdagkvällen ha hållits i förvar. Hans hus genomsöktes och ett antal av hans verk beslagtogs.
I ett uttalande säger åklagarmyndigheten att serietecknare naturligt är satiriska och ofta förolämpandes andra. Emellertid bröt Nekschots verk gränserna för yttrandefriheten och konstnärlig frihet, sa myndigheten.
"Vi lyfter detta fall upp på högsta nivå" berättade Labours parlamentledamot Ton Heerts för nyhetsbyrån ANP. "Att driva en juridisk process mot en serietecknare är att gå för långt."
Geert Wilders, anti-immigratoinspartiet PVV:s ledare, anklagade allmänna åklagarmyndigheten för diktatoriska tendenser. Arresteringen av serietecknaren är "upprörande och osmaklig", sa Wilders.
Allmänna åklagarmyndigheten utreder för närvarande ett antal formella klagomål mot Wilders, som beskriver islam som en bakåtsträvande och våldsam religion.
Den rätt enkla texten handlar om att det inte är den tysta majoriteten som bestämmer vilken samhällsutvecklingen blir, utan de som tar ledningen och går i täten. Utifrån jämförelser med bl a Tysklands tredje rike oroas textförfattaren över fundamentalismen i islam. Sensmoralen är att den tysta majoriteten muslimer måste tala klarspråk. Just det budskapet hade även radioprataren Neal Boortz i ett radiosamtal med en muslim. Det kan och bör höras, här.
Bör vi alls välkomna en växande muslimsk minoritet om muslimer inte uttryckligen bekämpar fundamentalisterna? Ett mainstream islam som bokstavstroget följer islams texter är det ju inte så svårt att se som en totalitär kult.
Vilks rondellhund
Nu är det iofs inte bara "majoriteten muslimer" som behöver tala ut. Naturligtvis måste även andra säga ifrån mot sådant som exempelvis religiös censur av konst eller muslimers krav att på halal-slakt i Sverige, men beträffande Lars Vilks avbildning av Muhammed som rondellhund -- en bra genomgång här -- böjde vi oss och Diskrimineringsombudsmannen (DO) anser att vi ska tillmötesgå krav på halal-slakt. I en Expressen-ledare nyligen gjordes ett försök att skuldbelägga Sverige för kriminalitet i Malmö:
"...en sak har [muslimerna] gemensamt. Familjefaderns status bygger på att han kan försörja sin familj. När de i stället lever på bidrag kan familjen knäckas och ungdomarna överge sitt gamla moraliska ramverk utan att finna sig tillrätta i något nytt."
Expressens artikel är knappast värd någon djupare analys, men gränsar inte detta till acceptans av islams patriarkala struktur?
CAIR i USA
I USA lyckas organisationen CAIR (*), ofta genom att stämma folk, att ta utrymme i samhällsdebatten. De tycks verkligen vara på offensiven, och deras tanke tycks vara att försvåra kritik av och åsikter om islam. (Om fallet "the Flying Imams" här.)
I amerikanska samhällsprogram drar sig ju inte programledarna för att ta tydlig ställning i politiska frågor, vare sig det är åt vänster eller höger. En kultur som vi inte är så vana vid -- vi som istället kräver ett sken av objektivitet. ("Lantz i P1" jämte pratradio med vänsterjournalister som Lindau, Uddén samt Nordegren ter sig som patetiska försök att amerikanisera.)
Hos det populära radarparet Hannity & Colmes är Alan Colmes den som intar vänstersynpunkter, men i följande program ifrågasätter han tydligt CAIR. Detta inslag handlar om en 23-årig student som arresterats samt stämts av CAIR för hatbrott. Han påstår ha lagt ett exemplar av koranen i en toalett. I slutet frågar Colmes radioprataren Melanie Morgan: "do you think that we're headed towards a sharia law in this country?"
-
Uppdatering: Missa inte Mats Tunehags mycket läsvärda artikel om hatbrottslagen i dagens Brännpunkt!
Uppdatering II: Missa inte heller denna Hot-Air-post! Dels ett klipp där CIAR:s Ibrahim Hooper och Christopher Hitchens debatterar hatbrottet med en nedspolad koranen samt vad hatbrott är. Dels ett klipp där begreppet islamofobi diskuteras utifrån en krönika av talkshow-värden Dennis Prager som kommentarer den samt Ibrahim Hooper svarar (påstår bl a att sajten Jihad Watch uppmanat till mord på muslimer; Robert Spencer har svarat). Christopher Hitchens deltar även här. (Jag tror att man bör förstå att jeremiaderna endast har som syfte att flytta fram islams positioner i makthänseende; muslimer klagar sällan eller aldrig på muslimers brott mot mänskligheten i islams namn och inte på att kritiker av religionen islam, muslimer och andra, är mordhotade i väst.)
Uppdatering III: Vill gärna även tipsa om en bloggpost på Gates of Vienna som citerar Robert Spencer om aggressiviteten hos CAIR, som alltså fick en student arresterad. Man gör så följande jämförelse:
"Compare the 'Piss Christ' with the Flaming Mo #2 video that we featured here earlier today. Both deserve equal protection under the principle of free speech, right?
- - - - - - - - - -
Insult Christ and Christians: that's protected.
Insult Mohammed and Mohammedans: that's... well... umm... That's not quite the same, you see. There are limits to free speech, after all, and we must respect other cultures etc blah yak.
Yup. Equal protection, my tushie."
Här menas även att Koranen, till skillnad från Bibeln, ska ses som en politiskt skrift.
==================================================
(*) CAIR, the Council on American-Islamic Relations (Wikipedia). En av Saudiarabien finansierad organisation som på alla sätt -- bl a genom att spela offer -- söker försvara islam och utöva inflytande på amerikansk politik.
Mordet på en 47-årig familjefar, uppenbarligen genomfört i en välplanerad attack av fyra ungdomar, som jag nämnde i bloggposten"Ett hedersmord i det fördolda?" gav i veckan det låga straffet 6 månaders sluten psykvård för mördaren samt satte övriga inblandade på fri fot (DN).
DN:s Ulrika By hade i onsdags en mycket välskriven krönika (slutsats dras först efter inlevelse hos båda parterna) där bland annat vittnenas situation beskrevs.
Mycket i förundersökningen tyder också på att det var så många fler som såg, att så många fler vet vad som faktiskt hände. Men de väljer att hålla tyst och detta med känt resultat: två killar kommer straffmässigt sett lindrigt undan och några till, ingen vet hur många, går helt fria. Varifrån kommer deras kyla? Finns det några möjligheter att de ska ta in och förstå vad som faktiskt har hänt, vad det betyder?
Ännu en aspekt, som är minst lika viktig, är att de få som verkligen vågade vittna, de blev till slut knappt trodda. I dag skulle det inte förvåna mig om de ångrar att de ställde upp, för vad hade de för det? Ingenting. I morgon riskerar de att möta gärningsmännen på skolgården igen.
Att ögonvittnen drar sig för att vittna i domstol är ett ofrånkomligt fenomen, men så obegripligt låga straff som i detta fall lär bidra till att undergräva allmänhetens vilja att vittna i domstol.
Som "Robsten" skriver måste detta fall överklagas till hovrätten.
Den stora risken med domar som denna kan vara något som Ulrika By tidigare nämnt (och som yttrar sig i denna anarki), nämligen att grupper av människor skapar sig sina egna lagar och regler, föraktande och helt ignorerande samhällets lagar och institutioner, såsom polisen. Detta sker naturligtvis redan på sina håll, så domar som denna riskerar nog bara att förstärka och permanenta en redan olycklig utveckling.
(En professor i rättssociologi, Håkan Hydén, säger, inte överraskande, att det inte finns bevis för att hårdare straff minskar brottsligheten (och förnekar därmed all existens av avskräckningseffekt i straff) men hävdar däremot utan tillstymmelse till tvivel att minsta lilla hårdare straff skulle inneburit "en stor risk för att deras bana som brottslingar är gjord", d v s att de då, men först då (sic!), skulle bli kriminella. Och som om det bestialiska mordet var ett pojkstreck anser professorn att "[h]ela historien visar att de faktiskt varit ångerköpta". Gud hjälpe oss för ...professorer i rättsociologi!)
