Ser att Mona Sahlin, som rimligen har ett stort ansvar för riksdagens beslut om att Turkiet begick folkmord på armenier, jämte vänsterpartiet inte viker sig för Turkiets häftiga svar på vårt och amerikanska kongressens politik om historia. De har kanske inget val nu, men vad de borde förstå är att det är principiellt fel att politiker fattar beslut om historia/vetenskap.
Läser ju Caldwell, och apropå denna kris påpekar han (*) att Frankrike 2001 lade fram ett lagförslag om att det skulle bli kriminellt att förneka att Turkiet begått folkmord mot armenierna. Straffen för brottet skulle vara 45 000 euro och ett års fängelse. Lagen kom dock aldrig till stånd men andra lagar har, pådrivna av NGO:er, införts, såsom t ex att lärare måste uttala att Frankrikes närvaro i norra Afrika har positiv betydelse.
Att politiker ska fatta beslut om historiska händelser är förstås uppåt väggarna (håller här med exempelvis Robert Stenqvist). Caldwell ger dock en bakgrund. Han påpekar att när ifrågasättande av fakta om förintelsen på 90-talet blev straffbart i ett antal europeiska länder (tror den lett till fällande dom och under någon hetslagstiftning åtalades även cancerdrabbade Oriana Falacci) varnade franska historikern Madeleine Rebérioux för att lagen "is going to lead into other areas [...] other genocides and other assaults on what will be called 'historical truth'" (Contre la loi Gayssot, Le Monde 21 maj 1996).
Redan 1995 fick f ö historikern och Turkiet-experten Bernard Lewis tillsägelse av en domstol för att han tvekat att använda ordet folkmord om hur Turkiet under kriget 1915 behandlade armenierna. Vidare lyckades 2005 en NGO att få franske historikern Olivier Pétre-Grenouilleau till domstol för att denne kritiserat en lag om slavhandel från 2001, rörande slavhandelns historiska betydelse.
Kan detta uttrycka försök att hålla ihop åsikter i ett heterogent samhälle, eller är orsaken det att intresse- och påtryckargrupper i form NGO:er fått allt mer makt?
-----
(*) Christopher Caldwell, Reflection on the Revolution in Europe, s. 75ff.
Relaterat i media: BLT, BLT(2), AB, YA, TA, SvD, SvD(2), SDS, SDS(2), SMP, SMP(2), HD, HD(2), DN, DN(2), DN(3), DN(4), Dagen, Dagen(2), Barometern, Barometern(2)
Andra bloggar om: samhälle, Europa, politik, historia, juridik, värderingar, Turkiet, USA, Sverige, Mona Sahlin, utrikes
London julen 2015
1 timme sedan
Comments
4 Responses to “Turkiet reagerar -- om politisk åsiktsstyrning”
Man tar sig för pannan när regeringen beklagar våra demokratiska beslut inför annat land.
Förresten är det väl ingen i Turkiet idag som kan känna sig delaktig i vad en tidigare regim har gjort för hundra år sedan. Någon gång får man väl göra upp med fädernas historia.
André
Förutspår att Turkiet inom kort kommer hålla en parlamentarisk omröstning huruvida Sverige genom flera århundraden förtryckt och fördrivit samer. Och då är det väl bara till oss att acceptera och göra upp med vårt förflutna, för inte skulle väl vi bli arga när någon annan nations politiker försöker skriva vår historia?
Jacob
Det som är fundersamt är att dessa partier ändå vill att Turkiet skall in i EU. Lär dom sig aldrig?
Dösnack om Samer. Landsföredare.
Skicka en kommentar
Kommentera relevant och undvik invektiv.
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.